Ibland blir man hemmablind. Jag hade gått förbi många gånger, under många år, men det var inte förrän vännerna Anna och Karin blev så entusiastiska över de rätt små blommorna, som jag upptäckte dom på allvar.
Anna: "De där blommorna är så speciella, ser först inte så mycket ut för världen, men när man väl fått syn på dem kan man inte sluta beundra".
Karin: "På latin heter de Fritelaria. Om man tittar riktigt nära så ser man att de är rutiga. Otroligt"
Ja de är verkligen rutiga. Fantastiskt.
Men Anna som är galen i allt prickigt, hoppas nog på ett litet underverk -- att några av hennes Kungsängsliljor (som skall planteras till hösten) muterar och blir prickiga (det räcker bara med några).
Då skulle allt vara perfekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar