29 apr. 2016

BERNIE SANDERS OCH REVOLUTIONEN

Från det Amerikanska Frihetskriget (1st Maryland Regiment holding the line at the Battle of Guilford)
Bernie Sanders och revolutionen
När stora skaror av svenska journalister vallfärdar till de amerikanska primärvalen skrivs det ofta lite trivialt om Bernie Sanders "ilska". Visst kan denna gestikulerande vithåriga farbror med sin skrovliga röst låta lite  barsk, men han är äkta vara och genuint upprörd över de ekonomiska orättvisorna som så underminerat den amerikanska medelklassen. Den “amerikanska drömmen” har blivit en mardröm bestående av sänkta löner, minskad arbetstrygghet, ökad fattigdom och köpta politiker. När Bernie Sanders säger att Amerika  behöver en revolution menar han verkligen det. Det är ingen tom retorik.

Fattiga och rika
Samhällets förmögna elit blir bara rikare och upplever sitt enorma välstånd som något helt naturligt som de förtjänar. Sedan 2010 finns det ingen gräns hur mycket pengar som kan pumpas in i valmaskineriet. Varje år träffas en grupp miljardärer och lägger helt ogenerat upp strategier hur de skall styra med sina pengar. Två domare från högsta domstolen har märkligt nog varit med på dessa möten de sista åren. Förespråkare för eliten uttalar sig ofta om de icke-rika  som lata och arbetsskygga och att dessa fräckt gör anspråk på att bli försörjda av samhället genom bidrag (“entitlements”). Tidigare generationer förmögna ansåg ofta att en viss blygsamhet och ansvarskänsla följde med deras ställning i samhället. Men idag anas en total brist på insikt sund ansvarskänsla och många av de super-rika lever i en bubbla som inte gagnar någon i längden. När medelklassen var välmående var det ingen som missunnade de förmögna sina pengar. Istället trodde många inom medelklassen att de kunde avancera och hamna bland de framgångsrika, bli en del av den amerikanska drömmen. Men idag när inkomstklyftorna är så extrema har den optimismen bytts till pessimism och upprorskänslor mot det etablerade samhället.

Ett system som havererat
Vår svenska valprocess är rena idyllen jämfört med den amerikanska som är oändligt komplicerad och skiljer sig från stat till stat. Man blir fullkomligt matt av alla rapporter om bluff och båg och oändliga påhitt som går ut på att styra utkomsten av valet. Manipulerade valkretsar är en vanlig metod att genom extrema gränsdragningar favorisera det egna partiets kandidater (“gerrymandering”). Det förekommer också olika försök att begränsa svarta amerikanares möjlighet att rösta och man beundrar både unga och äldre som väntar i över åtta timmar i gassande sol för att lämna sin röst. Andra petas från röstlistorna på olika sätt. Det kan räcka med en tidigare fängelsedom och man får inte rösta för resten av livet. 
Amerikanska fackföreningar har traditionellt alltid stött demokraterna och därför har de underminerats och attackerats på många olika fronter speciellt de sista åren. Facket har protesterats under mycket dramatiska former och det hade kanske varit intresserat för fackligt anslutna i andra länder att följa dramatiken. Utländska journalister har här ett digert material att ösa ur men väljer nog ofta mer lättsmälta nyheter tyvärr. 
Möjligheten att påverka en valutgång fortsätter även efter valet. Republikanerna kunde inte stoppa amerikanska folket att välja Barack Obama så de iscensatte en hitintills aldrig skådad obstruktion som alltjämt pågår. De gjorde allt för att sätta käppar i hjulet för president Obama även om hans förslag ibland var republikanernas egna. Många viktiga ämbeten som domare är inte tillsatta och infrastrukturen har lidit. Vägar och broar är i många fall direkt livsfarliga. 
Nyheterna (främst MSNBC) har i åratal fyllts med reportage om dessa destruktiva aktiviteter som lamslagit kongressen (the “do-nothing” Congress). Obama har åldrats betydligt under denna kamp och ibland har han uppgivet suckat över den största (konservativa) nyhetskanalen som ägnar 24 timmar av dygnet till att smutskasta honom. Även paret Clinton är drabbat av hat-maskineriet från samma nyhetskanal och den intensiva och ihållande smutskastningen år in och år ut kan förmodligen förklara varför Hillary av många (oförtjänt) anses vara “ohederlig”. Presidentkandidaten John Kerry vars största tillgång var sin ärorika krigstjänstgöring i Vietnam, blev tillintetgjord genom en lögnkampanj. Hans starkaste kort vändes mot honom och den förtalsprocessen har nu ett namn (“swiftboating”). För att förstå  varför människor i USA inte bryr sig om att rösta och Bernie Sanders "ilska" måste man förstå de ekonomiska orättvisorna, valfusket, korruptionen och  alla “dirty tricks” inom partipolitiken som tillsammans skapar en förlamande uppgivenhet bland politiker och väljare.

Bernie och revolutionen
Bernie Sanders anser att en förändrings måste  komma utifrån eller underifrån - det är vad hans revolution går ut på. Hans gräsrotsarmé av helt vanliga människor samlar in små belopp (ca 200 kronor i snitt) och pengarna bara flödar in, betydligt mer än Hillary Clinton som har stora bidragsgivare bland annat från storbanker vilket han sällan glömmer att påpeka. Bernie Sanders gräsrotsarmés verktyg till förändring är rösträtten. "Feel the Bern" är slagordet i den kult som de allra yngsta byggt upp runt den allra äldste. Han har nämligen fått dem att känna något nytt och märkligt - att det kan vara värt att rösta i nästa val. När Bernie basunerar ut sitt budskap, att hela valsystemet är korrupt och i händerna på miljardärer och banker, då jublar ungdomarna som känner igen retoriken från Occupy Wall Street tiden för fem år sedan. Occupy Wall Street protesterna spreds från Zuccotti parken i New York  till andra städer över hela Amerika. Det var en löst sammanhållen, spontant uppkommen proteströrelse som fick stor uppmärksamhet när parken mitt i det finansiella distriktet på Wall street dramatiskt ockuperades. Demonstranternas fysiska närvaro i tältlägren entusiasmerade, var utmanande och skapade en maktbas som naturligtvis sågs som ett hot mot det etablerade samhället i all synnerhet när protesterna spred sig över hela Amerika. Iakttagare från hela världen undrade hur detta skulle sluta.

De ekonomiska orättvisorna försvann inte
Tiden gick och det skrevs många spaltmetrar och TV-stationer från hela världen rapporterade. Ockupanterna fick hållas men så småningom ingrep myndigheterna. De ockuperade torgen bröts sönder och ungdomarna skingrades ofta med våld. Därmed försvann mycket av den maktbas som rörelsen besuttit. Men de ekonomiska orättvisorna försvann däremot inte. De bara ökade och begrepp som "The One Percent" och "The 99 percent" har blivit permanenta begrepp i den amerikanska vokabulären och de används numera flitigt av Bernie Sanders från sin nya plattform som presidentkandidat i de demokratiska primärvalen. Han är densamma som han alltid varit, en vintage-liberal/socialist som amerikanska ungdomar hittat i den amerikanska senaten. Han har i hela sitt långa liv, kanske lite enkelriktat men beundransvärt talat om samhällets orättvisor. Men nu har han en helt ny och kraftfull megafon för sin revolution och kommer förmodligen att hålla på in i det sista trots att många uppmanar honom att kasta in handduken. Så småningom får han ändå återvända till senaten men då med en speciell stjärnstatus.

Vad Bernie Sanders åstadkommit
Bernie Sanders har fundamentalt påverkat och vitaliserat  det demokratiska partiet och inspirerat en generation unga väljare att vilja rösta. 
Det har varit tufft för Hillary Clinton som likt Barack Obama, tagit emot pengar från de stora bankerna att ständigt bli påmind om detta. Många var förvånade efter Obama valts till president att han omgav sig med samma gamla bankfolk som varit med om att skapa den finansiella krisen. Men Bernie Sanders har visat demokraterna att de inte behöver vara beroende av banker, företag eller miljardärer. Men då får inte demokraterna vara rädda för sina egna progressiva idéer. Tidigare var det en “dödssynd” att kallas socialist eller liberal men Bernie Sanders har städat bort den rädslan.

Bernie Sanders efter valet
Om vi går händelserna i förväg, vad händer med Bernie Sanders revolution när han inte längre står i rampljuset och Hillary Clinton valts till amerikansk president? Ett vanligt sätt att neutralisera en rival är att göra den andra till vicepresident som sedan får foga sig i leden. Men det skulle inte passa Bernie Sanders. Han fortsätter nog att i senaten vara medelklassens förespråkare på sitt speciella sätt och påverka partiet i en progressiv riktning. Tillsammans med sin karismatiska, rakryggade och dynamiska  kollega senator Elizabeth Warren, kommer de tillsammans att elda på ordentligt under fötterna på president Clinton.  President Obama sade en gång till andra demokrater: “Make me do it”. Med det menade han att han behövde stark press från sina egna för att motstå de enorma krafter av lobbyister och andra på andra sidan. Därför har Bernie Sanders och andra progressiva en viktig roll att fylla. Något måste nämligen göras. De extrema inkomstklyftorna hotar demokratin, den sociala sammanhållningen och landets ekonomiska stabilitet. Man anar tonen i samhället när man läser artiklar som “Hur man omfördelar välståndet — utan giljotin”. Det gäller att agera i tid. Här varnar en miljardär, Nick Hanauer hur det kommer att gå om inkomstklyftorna fortsätter att öka. 

En klok president Hillary Clinton
Om president Hillary Clinton är klok och demokraterna har majoritet i kongressen, kan hon med sin erfarenhet och skicklighet och framförallt hårdhudade oräddhet återupprätta den amerikanska medelklassen och därmed förebygga politiska oroligheter som kanske kan uppkomma om de sociala orättvisorna fortsätter i samma riktning som hitintills. Hon skulle därmed kunna förtjäna att delvis jämföras med president Roosevelt och hans konstruktiva agerande genom “The New Deal” under depressionen på 30-talet. Och Bernie Sanders och andra progressiva kan då glädjas att de haft en viktig roll i det hela.

Leif Södergren
B.A., M.A.  American Studies

California State University

----------------------------------------

Tillägg:

Under 2012  lyssnade jag stort intresse på de amerikanska nyhetskanalerna på MSNBC. Jag upplevde att det där fanns så otroligt mycket mer än det som dök upp via svenska journalister som rätt ytligt bevakade primärvalen och skrev en blogg det året.

När jag nu fyra år senare skrivit om Bernie Sanders revolution, kan jag lyfta fram några inlägg som förklarar varför väljarna reagerat med att ställa sig bakom Bernie Sanders revolution. Svenska läsare av massmedia kan fråga sig hur mycket de informerats om detta tidigare. Obs: det kan ta lite tid att ladda ner nyhetsklippen).


PENGARS INFLYTANDE 


KAMPEN MOT MEDELKLASSEN

SVENSK RAPPORTERING FRÅN USA



26 apr. 2016

RESPEKT FÖR ÄLDRE MED KUNSKAP OCH ERFARENHET

I min debattartikel i GP "I Sverige är vi besatta hur gammal någon är" skrev jag om SVT på detta sättet: 
"Den kände journalisten Bo Holmström och andra journalistkollegor vände sig nyligen till SVT:s ledning och föreslog att SVT skulle göra program som tilltalade SVT:s största publik, de äldre. Men de fick inget gehör hos ledningen som lät de pensionerade journalisterna veta att SVT:s ledning föredrar att göra program för den egna (yngre) åldersgruppen. De äldre finns ju där ändå, lär någon ha sagt. Jag tycker att det låter ganska förfärligt och visar att journalisten Elisabeth Höglund kanske hade rätt när hon nyligen påpekade att SVT “alltid varit ålders-fascistiskt”.

I Amerika är finns det också en ungdomskult, men inte så extrem som i Sverige. Därför tycker jag att det var roligt när den unga smarta Rachel Maddow (43 år) i sitt populära nyhetsprogram ofta tar in det gamla superkända nyhetsankaret Dan Rather (84 år gammal) och låter honom ge sitt perspektiv på nyheterna. Det är bara så befriande normalt och man önskar att vi i Sverige kunde tänka likadant och inte vara så fjättrade i vår åldersförlamning. 

Nedan talar Rachel Maddow och Dan Rather om Donald Trump och de våldstendenser som dykt upp i primärvalen och Dan Rather minns det mycket våldsamma valåret 1968. Då var det våldsamma upplopp under de båda partiernas konvent, det var rasuppror och Martin Luther King och Robert Kennedy mördades. 

19 apr. 2016

I SVERIGE ÄR VI BESATTA AV HUR GAMMAL NÅGON ÄR

GP DEBATT 17 april 2016

GP DEBATT: Ingen åldersgrupp skall marginaliseras. Sverige måste börja arbeta med sin kollektiva själ och den destruktiva åldersfascism som vuxit sig fast i denna, skriver författare och konstnär Leif Södergren.

Föraktet och förringandet av äldre är långt gånget i Sverige. Ett av de senaste exemplen är angreppet på den kände och folkkäre kocken Leif Mannerström. En tevekrönikör anser att han borde lämna juryn i Sveriges mästerkock. Själv upplevde Mannerström det som ett utslag av äldreförakt. Han är bara några år äldre än den amerikanske presidentkandidaten Bernie Sanders som i USA arbetar hårt med att bli president – och Sanders är enormt populär bland de yngsta väljarna. I USA är det ”tillåtet” att vara gammal. Men i Sverige?
Vi svenskar har vår ålder tatuerad i pannan via våra personnummer som förföljer oss vad man än gör i samhället – något som skulle förfära människor i andra länder där ålder är en privatsak. Det kanske inte är så konstigt att skådespelaren Stefan Sauk med flera anser att “Sverige är världens mest åldersfascistiska land”. Negativ särbehandling av människor på grund av deras ålder är något som ett demokratiskt land inte bör syssla med. Men vi stoltserar präktigt med vårt antirasistiska samhälle samtidigt som vi genom en märklig samhällelig “personlighetsklyvning” dagligen och gladeligen diskriminerar invånare i Sverige vars enda “brott” är att de blivit några år äldre. Hur kan ett samhälle stå för tolerans men samtidigt agera intolerant? Hur går den ekvationen ihop?
Äldre medborgare svartmålas
Ekvationen går ihop på följande sätt: Äldre medborgare svartmålas som en ointressant och kostnadskrävande belastning för samhället. Då har man placerat gruppen i ett utanförskap vilket gör det lättare att marginalisera och osynliggöra den. Parallellt med denna marginalisering av äldre pågår en absurd ungdomsdyrkan. Vid trettiotvå, är man inte längre “lovande”, vid fyrtio och sedan femtio, är man raskt på väg in i gruppen ointressanta “icke-ungdomar”. I Sverige är vi besatta av hur gammal någon är.
I USA är det olagligt för arbetsgivare att fråga om ålder och familjeförhållanden. Rent samhällsekonomiskt är det tokigt att framstående svenska forskare som inte är önskvärda i Sverige (för att de blivit 67 år) flyttar utomlands och fortsätter sitt arbete där. Bara Sverige förlorar på det. Det måste finnas plats för alla generationer i Sverige. Vi kan inte bara ha en grupp “intressanta” yngre människor i centrala positioner som vägrar eller saknar förmågan att “se” en betydligt större “ointressant” grupp äldre som ju faktiskt är en väldigt intressant grupp med stark köp och röstkraft.
I riksdagen är bara några få personer över 65 år och vi har en mycket ung regering. Många äldre får med åren vad som kallas för “gott omdöme”. Det hade varit tacksamt med en eller några sådana personer i den nuvarande regeringen som på sistone uppvisat en total brist på gott omdöme. Det vore nog lämpligt med mer mångfald – en bättre åldersfördelning i riksdag och regering. Men hur kan något sådant ske med en ingrodd åldersfascism i landet?
Föredrar yngre åldersgrupper
Den kände journalisten Bo Holmström och andra journalistkollegor vände sig nyligen till SVT:s ledning och föreslog att SVT skulle göra program som tilltalade SVT:s största publik, de äldre. Men de fick inget gehör hos ledningen som lät de pensionerade journalisterna veta att SVT:s ledning föredrar att göra program för den egna (yngre) åldersgruppen. De äldre finns ju där ändå, lär någon ha sagt. Jag tycker att det låter ganska förfärligt och visar att journalisten Elisabeth Höglund kanske hade rätt när hon nyligen påpekade att SVT “alltid varit ålders-fascistiskt”.
Det påminner mig lite om våra dagstidningar där många av journalisterna är rätt unga men publiken/läsarna betydligt äldre.
Jag slutade med min dagstidning för många år sedan. Jag har i år fått flera erbjudanden om förmånliga korttidsprenumerationer som jag accepterat för att se vad som skrivs nuförtiden. Journalisterna är rätt unga och de tycks mest vara intresserade av sin egen åldersgrupp (som ju tyvärr inte läser dagstidningar i samma utsträckning som äldre). För att ragga prenumeranter vänder sig tidningarna ofta till gruppen äldre som är flitiga prenumeranter men som de unga journalisterna inte har förmåga eller intresse av att skriva för.
Finns inte alltid tillhands
Om tidningsägarna vill behålla sina äldre trogna prenumeranter får de faktiskt skriva för dem också och inte ge sig på folkkära personligheter som Mannerström. Det vore kanske klokt att inte göra sig av med äldre journalister som ju av naturliga skäl kan engagera den äldre läsekretsen. Tro inte den äldre läsekretsen alltid finns där, de kan mycket väl söka sig till andra källor på nätet. Nyligen hittade jag NEWS55 på nätet som vänder sig till min åldersgrupp på ett mycket sympatiskt och engagerat sätt. Utomlands finns också mycket intressant som engagerar mig.
Ingen åldersgrupp skall marginaliseras. Sverige måste börja arbeta med sin kollektiva själ och den destruktiva åldersfascismen som vuxit sig fast i denna. Men då måste det först finnas en stor portion god vilja till förändring. Kan vi börja med att göra våra personnummer åldersanonyma? Då slipper vi att ideligen påminna oss om vår och andras ålder. Det fungerar alldeles utmärkt i andra länder.

Leif Södergren
författare och konstnär
Min kommentar:
Jag tyckte att det var starkt av GP att ta in artikeln då den delvis kritiserar dagspressen. 

11 apr. 2016

DET KÄRA GAMLA BRÄUTIGAMS I GÖTEBORG

Vi som minns gamla Bräutigams fina konditori blir färre med åren. 
Men skylten finns kvar.


På Bräutigams fanns tanter med hatt som åt sina bakelser och flirtade med äldre herrar. De var pensionärer som hade sitt eget ställe med fin pianomusik.De fick finnas till och synas. Vart går de nu?
Det var på den tiden Skandinaviens största konditori.
1978 Bräutigams Konditori i Dalastil av Leif Södergren


Läs om Bräutigams's historia


4 apr. 2016

ÄR DETTA ETT KONSTVERK AV CHRISTO?

De som sett konstnären Christo svepa in broar och byggnader över hela världen kanske undrar om han varit framme även här?
Nej, det är bara Örgryte Nya Kyrka i Göteborg som håller på att renoveras.
Nog är den riktigt fin i månskenet? Eller på kvällen
Ett naturens konstverk.