29 apr. 2009

FINA FLICKOR




(En klick på bilden gör den större)
På Götaplatsen i Göteborg dominerar Carl Milles Poseidon. Men det är värt att höja blicken lite för en titt på skulpturen "DANSERSKOR".
Det är en av de finaste skulpturer vi har i Göteborg.
Poseidon står bastant, men danserskorna svävar lätt.
Milles hade tagit intryck av en fri dansform som utvecklades vid sekelsskiftet.

(Borde vi inte ha en liten beskrivning bredvid varje skulptur i Göteborg?)

25 apr. 2009

EGEN POTATIS


Nu ligger dom i jorden. Maria Bellona och Silla.
Det är alltid jobbigt att börja gräva men det
är en sann glädje att plantera potatis tidigt på
våren. Något jag alltid ser fram emot.

Jorden måste vara varm brukade min
gamle granne på landet säga. Annars ligger
"potatera" bara där och inget händer.
Det är ingen ide att plantera för tidigt.

Men jag var säker på att det var varmt och gott för mina flickor Maria Bellona och Silla.
Inte skulle jag låta så rara flickor ligga i kall jord.
Silla är tidigast, en ganska ny sort.
Det skall bli roligt att se hur hon smakar.
Bara inte Maria och Bellona blir avundsjuka för att Silla sticker iväg först.

Kvinnor klagade förr på att man
döpte orkaner efter dom, men jag har aldrig hört att
någon klagat på att man givit kvinnonamn till
potatis. De är ju förresten i gott sällskap
med King Edward och då kan man väl knappast klaga.
Och så är potatis så himla god mat.
Kan varieras i det oändliga. Jag blir aldrig
trött på dessa delikata knölar.

Det känns lite i ryggen att jag
grävt, men det går snart över. Innan jag somnar
tänker jag på mina potatisflickor som ligger
där i den varma jorden med sina små korta
förgrodda ljusgröna skott, beredda att breda ut
sig i olika riktningar och producera rikligt
med små telningar.

Jag hoppas att ni har det bra.
Godnatt Maria! Godnatt Bellona!
Godnatt Silla!

copyright Leif Södergren

24 apr. 2009

TRÖST

En av de mest kända mode-bloggarna heter THE SARTORALIST. Klicka här!
Scott Schuman heter mannen bakom bloggen som TIME MAGAZINE utsetts till en av de mest inflytelserika. Han har en bakgrund inom modebranschen och reser numera världen över och fotograferar människor på gatan när de har något intressant på sig. På bloggen hittar man människor mest från USA, Paris och Milano, men även från Stockholm. På något sätt tjänar han väl pengar på detta. Varje bild brukar få runt ett hundratal korta kommentarer. De är oftast inte speciellt djupa för icke-mode-intresserade.

När Scott Schumans pappa dog förra veckan hedrade Scott honom med en serie bilder och skrev väldigt fint om honom.
Pappan hade också rest mycket och arbetat inom film. Sonen liknade pappan dessutom.
Detta inlägg resulterade i över tusen kommentarer (hitintills) från olika läsare som beklagade dödsfallet.
Kommentarerna blev en kondoleans-bok.
Rörande.
De som skrev kände inte Scott Schuman personligen, men kände ändå tydligen en slags intimitet som fick dem att sända några tröstande ord.
Det är intressant med Internet.
Det intima. Och ändå inte.
Samtidigt.

22 apr. 2009

ELEKTRISK HYSTERI





Illustrated London News 1883
När gaslamporna försvann och eleckriciteten gjorde sitt intåg gick annonsörerna i spinn.
Man sålde "elektriska" hårborstar och gördlar och utlovade bot för det mesta.
Totalt nonsens naturligtvis.
Men ganska typiskt.
Låter vi oss fortfarande inte luras av annonser?
Är vi så mycket mer sofistikerade egentligen?

20 apr. 2009

EN SKÖR TRÅD

Jag har sett honom under många år på väg till mitt arbete. Hafsig, rödplufsig och med blicken i gatan. Vi möts någon gång i månaden år efter år.

Vi möts när jag är på väg till jobbet och han är på väg i riktning mot systembolaget. Känner han igen mig? Varför är blicken alltid riktad mot marken?
Det är något sorgset över honom som får mig att tro att han är mer än pinsamt medveten om sin situation.
Han är så uppenbart nedgången. Det gör att man snabbt stämplar honom. Det finns liksom inga utrymmen för nyanser. Man tänker bara: Ett fyllo. Det är i den kategorin han hamnar. Under det samlingsnamnet. Ett fyllo

Men hur gammal är han? Det är svårt att se igenom den förfallna fasaden, tandlösheten och den uppgivna hafsiga hållningen, men han är nog strax under femtio.
Medan jag gör mitt bästa att stiga upp i tid, dusha, borsta och flossa tänderna, ta på mig rena kläder, kliver han upp med bakrus och spritbehov och beger sig orakad på väg någonstans för att få tag på sprit. Han har sitt mål. Jag har mitt mål. Ibland möts vi.

Det är inte någon missriktad sentimentalitet som får mig att känna ett visst vemod när vi möts. Det är något annat. Det är regelbundenheten i våra ofta återkommande möten. De blir en naggande påminnelse, en varning kanske, ett slags medvetandegörande om den sköra tråden, den bräckliga balansen.

Om en kugge falerar i det mänskliga maskineriet, så kan man mycket lätt hamna utanför. Kanske lättare än man tror. En gift man som vid skilsmässa både mister hem och familj kan hamna fel.
En enkel operation på sjukhus kan gå fel och man kan hamna i rullstol och i ett oväntat och oönskat beroendeskap. Ett överfall kan resultera i ett psykiskt handikapp.
Ett slaganfall kan göra den mest alerta och aktiva person till ett hjälplöst kolli.
Många plötsligt oförutsedda ekonomiska incidenter kan resultera i att någon förlorar hus och familj och hamnar på gatan som uteliggare.

Tråden är skör, det är det jag blir påmind om med mina möten med honom. Tråden är skör och det gäller att uppskatta det man har och akta sig för att vara alltför kaxig i sin egen präktighet.
Det finns inga självklarheter.
copyright Leif Södergren

12 apr. 2009

FYNDA PÅ TRÄDGÅRDSFÖRENINGEN




Årskortet kostar bara 60 kronor.
Rena fyndet!
Redan nu finns det små vårtecken att beskåda.
Följ årstiderna. Finfin underhållning.
Är det inte underbarat att sitta i en trädgård som andra sköter?
Rena lyxen.

ORGINELLT I NEW YORK




Det finns många bloggar som dokumenterat "mode på gatan" men den unge Ari Cohen siktar in sig på en äldre generation -- färgstarka, sofistikerade, och stiliga människor han möter på gatan i New York. Klicka här!
De tycks uppskatta uppmärksamheten. Äldre är ju vana att inte "bli sedda" så de poserar glatt för fotografen.
Åldrarna varierar, ibland skymtas en käpp och en enstaka rullator.
Det hela blir till en härlig samling av orginella och intressanta människor som gemensamt deklarerar att de minsann finns!
Mycket sevärt.
(Alla bilderna från bloggen ADVANCED STYLE)

6 apr. 2009

NOSTALGI I PARTI


Två underbara böcker,
Robert Garellicks fantastika samling av bilder av gamla Göteborg.

När jag tittar på bilderna och de gamla husen kommer minnena tillbaka från 50-60-talet.
Haga, Annedal, Landala, Masthugget och delar av Majorna -- husen höll på att förfalla.
Det var bestämt att dessa hus skulle rivas. De som bodde där skulle flytta till Kortedala eller Biskopsgården, till moderna lägenheter.
Hyresregleringen gjorde att fastighetsägare inte hade råd att underhålla stenhusen i Vasastan. De som hade en lägenhet där bodde billigt.
En stor del av centrala sta'n bestod av hus i mycket dåligt skick, i många fall, riktiga ruckel. Det kanske kan förklara att folk gick med på rivning av det gamla...

Ett minne kommer tillbaka som kanske belyser hur man tänkte då. En granne till oss i huset där det fanns mängder med fina spegeldörrar hade "moderniserat" sin lägenhet. Hon var stolt och ville visa upp hur duktig hon var. Och vad var det då?
Jo, hon hade satt en lister runt spegeldörrarna och spikat masonit över för att ge en "modern" känsla till lägenheten. Modernt och inte damm-samlande !
Och detta var hon stolt över - - och vi imponerade av.
Märkligt.