En ozelotpäls var ett måste för någorlunda välbärgade kvinnor på femtiotalet. Gärna med matchande hatt. Stan vimlade av denna status-symbol.Ozeloten höll på att bli utrotad så handeln med ozelotskinn är numera förbjuden. Tack och lov.
De som inte hade råd med en ozelotpäls had kanske stället en persianpäls (lockig päls från nyfödda lamm från karakullfår soms finns i Centralasien). Persianpälsen var oftast svart, tung och stor. Men brun och grå förekom ibland.
Här är ett foto från Ferdinand Lundkvist (numera NK) från 1964 då man försökte lätta upp och piffa till persianpälsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar