Idag har Mattias och Mats namnsdag. Vad jag vet så känner jag ingen Mattias eller Mats som jag kan uppvakta.
Det är bra för oss svenskar med namnsdagar och födelsedagar. Då vet vi att det är tillåtet att ge varandra presenter och att visa varandra en slags formaliserad vänlighet.Man undviker då onödig spontanitet som att till exempel komma på att köpa en present bara för att man tycker om någon eller att hälsa på någon utan att ringa innan.
Det är bra med bestämda dagar.
Det passar vårt lynne.
Svenskar i all synnerhet vill inte veta av objudna gäster. Man vill alltid vara förberedd så att man hinner städa innan. Men om någon fyller jämna år, ja då är det fritt fram att våldgästa i Sverige. (Tänk bara en sådan underlig kombination av ord: "våld" och "gäst".)
Man infinner sig utanför jubilarens dörr och väntar sig för det första, att jubilaren är hemma. För det andra att jubilaren har en mottagning. Och för det tredje att jubilaren släpper in den oinbjudne.
Ett sätt för jubilaren att skydda sig är att annonsera. Finns det något annat land där människor sätter ut en annons: "Uppvaktning undanbedes på min högtidsdag. Agda Karlsson i Ljungby "? Det är väl det enda sättet (förutom att fly fältet), att skydda sig mot vårt egendomliga sätt att upphöja en persons födelsedag till ett upptrissat kalastvång.
I USA är det en dödssynd att tala om en kvinnas ålder. Män gillar inte helle att tala om sin ålder. Där är det viktigare än någon annanstans att vara evigt ung och det skulle inte falla någon in att frivilligt annonsera att de fyllde något över trettiofem. Rena självmordet!
Födelsedagar firas, men inte alls med samma frenesi som i Sverige.
Istället ordnar vänner ofta ett s.k surprise birthday party. Den som fyller år blir med andra ord överraskad med en fest som vännerna ordnat tillsammans. Ganska angenämt om man tänker på det.
Det skulle inte gå att överraska "Eva-Britt 50 år" med något surprise birthday party inte.
"Eva-Britt 50 år" har förmodligen tillbringat de sista månaderna med att själv förbereda sin egen 50-års mottagning. Frysen har fyllts med rosenbröd, småkakor, pastejer och tårtbottnar. Allt bakat av "Eva-Britt 50 år". Man är väl en präktig svenska som arbetar, bakar och fixar sin egen mottagning.
Om "Eva-Britt 50 år" är helt utpumpad efter att själv ha diskat upp och städat efter gästerna så tycker hon nog att det var värt det. Hon fyller ju bara femtio en gång i livet.
Och så vet hon att hon är omtyckt - det kom ju så många människor !
©Leif Södergren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar