Idag säljer man varm korv i nästan överallt. Men var finns alla korvkiosker på hjul som var så vanliga på femtio och sextiotalet?
På den tiden var man tvungen att ha någon form av handikapp för att kunna sälja korv på detta sätt.
Det hela hänger samman med ett samhälle där sjukkassor var privata och där det sociala skyddsnät vi talar om idag, helt enkelt inte fanns.
Personer med funktionsnedsättningar och handikapp skickades till "Vanföranstalter", en kombination av vård och yrkesutbildning.
Det fann en sådan anstalt i Göteborg. Där blev man hjälpt så gott det gick med själva funktionsnedsättningen. Men man fick samtidigt hjälp med utbildning till ett yrke, oftast ett hantverksyrke, som skomakare, borstbindare, sömmerska, eller tapetsör.
Så ville alla handikappade bli utbildade till hantverkare? Ibland hade de inget val. De var tvungna att försörja sig.
En kvinna som ville bli fotograf tvingades att bli sömmerska. Högre utbildning var oftast för de mer välbärgade och studentlån - det ordet var inte uppfunnet.
Så därför var det vanligt på femtiotalet att skomakare och korvkioskägare var funktionsnedsatta i någon form.
Det har väl de flesta glömt.
Men korvarna som rullar runt i Pressbyrån berättar i alla fall lite social historia för de insatta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar