EGEN POTATIS

Nu ligger dom i jorden. Maria Bellona och Silla.
Det är alltid jobbigt att börja gräva men det
är en sann glädje att plantera potatis tidigt på
våren. Något jag alltid ser fram emot.

Jorden måste vara varm brukade min
gamle granne på landet säga. Annars ligger
"potatera" bara där och inget händer.
Det är ingen ide att plantera för tidigt.

Men jag var säker på att det var varmt och gott för mina flickor Maria Bellona och Silla.
Inte skulle jag låta så rara flickor ligga i kall jord.
Silla är tidigast, en ganska ny sort.
Det skall bli roligt att se hur hon smakar.
Bara inte Maria och Bellona blir avundsjuka för att Silla sticker iväg först.

Kvinnor klagade förr på att man
döpte orkaner efter dom, men jag har aldrig hört att
någon klagat på att man givit kvinnonamn till
potatis. De är ju förresten i gott sällskap
med King Edward och då kan man väl knappast klaga.
Och så är potatis så himla god mat.
Kan varieras i det oändliga. Jag blir aldrig
trött på dessa delikata knölar.

Det känns lite i ryggen att jag
grävt, men det går snart över. Innan jag somnar
tänker jag på mina potatisflickor som ligger
där i den varma jorden med sina små korta
förgrodda ljusgröna skott, beredda att breda ut
sig i olika riktningar och producera rikligt
med små telningar.

Jag hoppas att ni har det bra.
Godnatt Maria! Godnatt Bellona!
Godnatt Silla!

copyright Leif Södergren