Det var nog olämpligt att äta en iskall milkshake när det snöade ute. Jag huttrade hela vägen hem från Macdonalds. Men jag hade gjort något viktigt: jag hade njutit. En liten njutning för tio kronor. Man måste nämligen anser jag, passa på att njuta då och då. Lycka består, har jag kommit underfund med, av en serie små njutningar och inte av den där stora hägrande lyckofantasin man drömmer om som ung. Så därför får det bli små njutningar då och då. En utflykt med familjen, en milkshake på Macdonalds, en cafe' au lait med en god vän, en oväntad komplimang. Det viktigaste i hela ekvationen är att man har vett att uppskatta de många små händelserna. För det är till slut de små händelserna, som staplade på varandra, förhoppningsvis, blir ens "lyckliga" liv.
Nej, lycka är inte något som bara flyger på en och fastnar som en kardborre. Lycka är ett mycket subjektivt tillstånd av välbefinnande där man själv styr en hel del.
-Det här skulle jag aldrig gjort sade min arbetskamrat när jag träffade på honom sittandes på en bänk i solen en fredag eftermiddag i juni klockan halv sex. Han drack en öl och mådde gott. Tänkte på veckan som gått och funderade på livet i allmänhet. Kopplade av innan han tog pendeltåget hem till sina barn som han ensam har vårdnaden om. Kopplade av mellan rollen som ansvarsfull tjänsteman och rollen som ansvarsfull och hygglig pappa.
-Jag mår bättre nu än någonsin, när några år gått efter skilsmässan. Tar vara på livets goda stunder sa han och log. Han mådde bra. Det syntes i de ljusblå ögonen.
-Du är modern sa jag. Att dricka öl efter jobbet. Det är modernt. Det gör dom unga. Går ut och tar en öl innan de går hem, precis som du!
Men det är betydligt lättare för ungdomar att bestämma sig för att ta en öl än för en gammaldags uppfostrad fyrtiotalist med sprittabu att kämpa emot. Men det går tydligen, att traggla sig förbi gamla hinder och ta för sig av livets små njutningar.
-Jag känner mig faktiskt också... Han blev lite generad över att säga det lite gammaldags ordet..."förnöjsam". Förstår du vad jag menar?
Det gjorde jag faktiskt. En stressad strebertyp som jagar genom livet med mobiltelefon i högsta hugg, hade kanske inte förstått. Han hade kanske aldrig brytt sig om att stanna för en pratstund, men jag förstod precis vad min kollega menade. För jag hade tänkt i samma banor.
Att vara nöjd, eller förnöjsam är ett tillstånd som inte är alltför vanligt nuförtiden. Det talas helt enkelt inte om det. Men är det verkligen möjligt att vara nöjd med sin Kapp-Ahl-tröja när det finns märkeströjor? Jovisst. Det går alldeles utmärkt.
Det fina med att vara nöjd, är att man själv styr. Ingen annan. Och om jag bestämmer mig för att vara nöjd, så gör jag det så mycket lättare för mig själv. Då slipper jag att gräma mig för att jag inte har en Mercedes istället för den egna helt funktionsdugliga, men lite tråkiga bilen.
Luktar det hela superpräktig tråkighet? Nej jag tror inte det. Förnöjsamhet har inget med tråkighet att göra. Man kan mycket väl kombinera förnöjsamhet med nyfikenhet och livslusta.
Det kanske låter lite väl präktigt att tala om tacksamhet också. Men det hör ihop med förnöjsamhet så jag passar på. Det är bara dom som inget begriper eller inget tänker som mitt i välfärden säger "Vad har jag att vara tacksam för?" Vi människor tror att livet alltid skall vara som det är när det är bra. Men livet vill oftast något annat.
Inte kunde judarna i Tyskland som levde väl ingångna liv, med barn i skolan och allt tryggt och inordnat, någonsin ana att de skulle slitas bort från hus och hem och gasas ihjäl och eldas upp i ugnar som byggts speciellt för dom? Men det hände faktiskt.
Är vi beredda i lugna lilla Sverige på ett Tjernobyl på svensk mark? Att fly från hus och hem? Att hamna inhysta i en tysk förort för att Sverige är kontaminerat?
Vi har god anledning att vara medvetna om det som är bra. Att vara tacksamma helt enkelt. Att ha vett att smaka ordentligt på det goda medan man har det, medan det serveras. Just nu. Det smakar nämligen aldrig lika bra retroaktivt. När det goda inte längre finns.
Eftertänksam blir man också när man läser Per-Anders Fogelströms böcker om hur det var förr i Stockholm. Då kan man till och med börja vara glad för att man vaknar i sin egen säng, utan sänghalm och utan en lungsjuk släkting bredvid som hostat hela natten. Och tacksam att vakna utan loppbett.
När jag tänker på hur man levde i Göteborgs gamla arbetarkvarter i Haga för knappt fyrtio år sedan, utan värme och badrum, är jag glad och tacksam att vakna i ett varmt rum, glad att inte behöva hämta ved på morgonen för att elda i spisen för att få värme i huset och varmt vatten. Mitt hus hålls nämligen varmt genom brinnande arabisk olja som fraktats hit med fartyg och tankbil till en plåttank i min källare. Ett litet rör från oljetanken leder oljan till en värmepanna där en brännare blandar olja med luft och blandningen förbränns och värmer upp vatten som cirkulerar i elementen i huset. Allt sker automatiskt. Dygnet runt. Ett teknikens under. Ganska fantastiskt egentligen!
Så när jag kom hem, nedkyld efter milkshaken (den lilla njutningen på Macdonalds) blev jag glad och tacksam att få komma hem till huset där den brinnande arabiska oljan hållit huset varmt medan jag var borta. Tänk, hela huset. Varmt och gott. Så genialt och lyxigt! Och när jag sedan blev hungrig, fanns det mat i huset. Mat som inte ruttnat. Som hölls kallt i ett elektriskt skåp kallat "kylskåp". Så skönt att slippa sur mjölk och skämd mat. Skönt att slippa salt mat, gamla tiders enda sätt att konservera mat.
Och sedan istället för att gå ut på på backen för att uträtta mina behov, och gräva ned det som gjorts, fanns rinnande vatten och ett sinnrikt system av rör som transporterade bort det som gjorts till ett reningsverk för att göra blomjord av det som gjorts. Ganska fantastiskt eller hur? Mycket att vara tacksam över.
Så mycket tid jag måste få över till roliga saker tänkte jag. Med alla dessa hjälpmedel, den arabiska oljan och värmepannan, kylskåpet och avloppssystemet. Det är ju inte klokt så bra jag har det, tänkte jag och fick en kick av bara tanken på hur bra jag hade det.
Sen fick jag en kick till, när jag insåg att jag själv kunde förse mig med kickar, genom att vara nöjd och tacksam.
Jo, jag var faktiskt ganska nöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar