6 okt. 2016

DN.ÅSIKT: RADIOPRATARNA MÅSTE TÄNKA PÅ VILKA ORD DE ANVÄNDER


Radiopratarna använder sig ständigt av olika engelska ord under sändningarna. Detta är olämpligt och respektlöst i radioprogram som riktas mot hela befolkningen.

När jag lyssnar på de olika programmen på Sveriges Radio P1 känner jag mig trevligt uppdaterad med vad som pågår i Sverige. Det är ett berikande sätt att  “ta pulsen” på landet. På sistone har jag undrat lite över ett fenomen – alla de engelska ord och fraser som numera hejdlöst flikas in i ordflödet. Förstår verkligen den svenska radiopubliken vad “soggig” mat är? Eller innebörden av ord som “gambla”, “ditcha”, “twistad text”, “ensam cred”, “hardcore”, “spoila” eller “hanguppad”. Svenska liksom alla andra språk är under ständig förändring och vi har redan en uppsjö av engelska, franska och tyska låneord. Ordet “krispig” som oftast används om mat är ett bra låneord från engelskan. Det svenska ordet “knaprig” är inte lika bra och beskrivande när man talar om sallad – mer förenat med “knaprig morot”. I engelskan talar man om en “crisp morning” men vi säger knappast “krispig morgon” ännu.

“Krispig” fyller en funktion och har därför blivit ett mycket använt låneord, men de andra, tidigare nämnda engelska orden som de kulturella radiorösterna blandar in i sitt svenska språk, kommer förmodligen inte att bli några låneord. De är snarare ett utslag av vår intensiva kontakt med engelska texter via Internet och alla engelska och amerikanska filmer. De engelska orden som de nyligen sett, känns så naturliga för dem – ett kul sätt att färglägga språket. Det imponerar och “känns så rätt”. Ungefär som att ha gått på den nya innekrogen i Stockholms segregerade innerstad, eller att bära det unika märkesplagget. Det gäller att vara någon, att märkas. “Du har väl hört talas om kallbryggt kaffe” skriver en känd matskribent – “det bara måste du!” Ja, det är livsviktigt att hänga med på den absolut sista trenden.

Men nu är det så att det finns folk som dricker kokt kaffe och är totalt “ute” som också lyssnar på radion. Som betalt sin licens. Som inte bor i en segregerad innerstad. En del kanske inte kan ett enda ord engelska. Jag undrar om de förstår orden “typecastad”, “totalt lost”, “hardcore” och win-win”. Riktigt fint blir det om man kan dra till med flera engelska ord samtidigt. En producent talade nyligen om nödvändigheten att “get your hands dirty” när han gjorde ett program. Jag undrar om någon tänker på resten av svenskarna när de gläfser ur sig uttryck som “ofarligt mainstream” eller “väldigt straight i övrigt”.  De är några av de ord som jag nyligen hört på radion och mer exempel finns i min anteckningsbok. Är det inte lite onödigt att använda ord som “respondera”, “internalisera” och “outsider perspektiv”. Varför säga “hon är inte good enough” när man kan säga att “hon duger inte”. Varför tala om “second best” när vi har ordet “näst bäst”. Jo, det skall låta fint. “Front row” på en modevisning är mycket finare än det simpla svenska “första raden”.


Det påfågellika svassandet med engelska ord är kanske acceptabelt inom den egna kretsen, men definitivt olämpligt och respektlöst i program som riktas till hela landet. Det kanske skapar en känsla av gemenskap hos vissa, men många andra kan känna ett utanförskap. Jag förmodar att de som är anställda på Sveriges Radio och deltagare i program får anses vara begåvade på olika sätt. Men de borde utmana sig själva, tänka efter en stund och översätta de engelska orden som känns så spännande på tungan. Försök visa kärlek till det egna svenska språket, som med sin kärvhet har en speciell tjusning. Det kanske kräver lite tankemöda, men det är det värt. Och framförallt visar det omtänksamhet och respekt för andra.

Leif Södergren
Författare, B.A., M.A California State University.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar