Ibland när jag går på sta'n saknar jag en riktigt välklädd kvinna som tanter var när jag var liten, Med hatt, handväska och handskar. Här är en av min moster Anita på väg till min systers konfirmation en sommardag för över femtio år sedan.
Vi barn växte upp med en mormor och en moster som ofta öppnade sina handväskor och plockade fram parfymdoftande sedlar till oss barn. De såg det nog som en uppgift att dela ut, att dela med sig. Barn fick inte så mycket som de får idag, så när handväskan knäpptes upp, innebar det goda nyheter.
Det var lätt att veta vem vi fått sedlarna från, mormors sedlar doftade av Shalimar och min mosters av Nina Ricci L'Air du Temps om jag inte minns fel.
När mamma dog så ville ingen av mina systrar ha en krokodil-handväska som mamma sparat från femtio-sextiotalet. Men jag tog den (jag sparar på allt), vad jag nu skall ha den till, men inser nu att det nog var en sorts nostalgi.
 |
Svensk-Amerikanska mormor Olga på äldre dar.
Hon plockade ofta upp Shalimar-doftande sedlar från handväskan som hon gav till oss barn."Härrr fårr di tjiiiiige krååner" var rätt typiskt för henne att säga med sitt tydliga amerikanska tonfall. De två tiokronorssedlarna var värda väldigt mycket på den tiden.
Hon var otroligt charmig och "såg" oss barn och brydde sig om oss på ett sätt som många andra vuxna inte gjorde.
|
 |
| Olga, förmodligen någon gång på 1940-talet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar