Det går bra att drömma om vad man skall göra när man är pensionär. Veckotidningarna för fyrtiotalister skriver gärna om allt kul man skall ha som pensionär. Men våra politiker har andra planer för dig. Det kanske inte alls blir som du har tänkt om du har någon anhörig som är äldre och behöver få hjälp av hemtjänst och sjukvården -- för då har politikerna planer för dig. Speciellt om du är kvinna. Då har du nämligen redan låg pension som kommer att bli lägre och mycket av hjälp till anhöriga äldre hamnar på dig.
Inte nog med att våra politiker vill att vi skall jobba längre, och att politikerna sänkt och kommer att sänka pensionerna (via "trappan") -- de har en monterat ned sjukvården och hemtjänsten till den grad att det finns risk att fara illa om man inte har anhöriga som hjälper till.
Politikerna har fragmenterat hemtjänsten, hemsjukvården, den vanliga sjukvården vilket innebär att de äldre inte får den hjälp de är berättigade till, inte vet vem de skall vända sig till, eller klaga hos -- och här kommer du in med din insats. Även om du är en van administratör är det inte lätt att hålla ordning på allt om du eller en anhörig blir sjuk. Kanske politikerna hoppas att man blir så vimmelkantig att man ger upp, vad vet jag.
Äldreboenden stängs på löpande band med löfte om vård i hemmet, som sedan starkt reduceras eller inte håller måttet. Det fragmenterade systemet är uppbyggt så att de gamla isoleras, inte syns eller hörs, hamnar mellan olika stolar. Oroliga äldre som vill ha trygghet och kontinuitet får uppleva raka motsatsen -- alltmer helt ny personal inom hemtjänsten dyker upp i deras hem (20 nya ansikten i månaden ibland), personal (oftast mycket duktiga och motiverade) som ledningen utnyttjar och pressar maximalt när de räknar och beräknar varenda minut med resultatet att mer slutar eller blir sjuka och mer vikarier dyker upp hos de gamla. En ond cirkel. Systemet är i centrum -- inte människorna.
Det finns stor risk att bli utan en givande läkarkontakt på äldre dagar (egendomligt nog beroende av politikernas "vårdval") eller att bli utan den medicin man behöver, eller att man får medicinen alldeles för sent, eller att man hamnar på akuten i onödan -- eller att dö i förtid -- i all synnerhet om man saknar anhöriga som kan kämpa för en. Minskad personal överallt, samt det fenomenet att sköterskor som har det medicinska ansvaret för patienter, delegerar mycket av medicineringen till icke medicinskt kunnig personal inom vården och hemtjänsten, kan ibland led till "olyckliga" situationer. Detta kopplat till det bristande intresset från vårdcentralers läkare att besöka sina patienter i hemmet -- kan förklara att många som närmar sig ålderdomen är oroliga, i all synnerhet som våra politiker anser sig "nöjda" med systemet.
Detta kanske låter överdrivet, men vänta tills den tid kommer då du "tar temperaturen på systemet" - då är det så dags. Vi som betalar världens högsta skatter! Varför har politiker sympati för så många andra utsatta -- men INTE för de äldre? Vad är det för fel på dom? Politikerna måste till exempel motivera varför de drar in på stöd till äldre, men anser att vi skall ha kulturkalas (mest för ungdomar) i Göteborg varje år.
Politiker tycks ha tappat perspektivet och tycks sakna den naturliga empatin för den utsatta gruppen, som äldre utgör. Vi får inte låta politikerna demonisera gruppen äldre som en jobbig och kostnadskrävande grupp som samhället betraktas som "utanför", som kan gömmas undan och glömmas bort. Då har vi uppnått något man kan kalla för "ålders-rasism". Politiker diskriminerar redan mot äldre när de väljer vilka mediciner som skall subventioneras. Svenska Dagbladet skriver att "Staten väger in att pensionärerna bidrar mindre till samhällsekonomin när det beslutas om vilka läkedel som ska subventioneras".
Och man kan verkligen fråga sig hur vi accepterar att 90-åriga äldre blir liggande i 13 timmar på akuten på sjukhuset och sedan skickas upp till vårdavdelningen utsvultna, nedbajsade och förvirrade.
Så är du nära anhörig, finns mycket att göra. Den som inga anhöriga har som kan hjälpa till kommer helt enkelt i kläm. Rejält.
………………………..Tillägg 2016
Jag skrev ovanstående i februari 2013, två månader innan mamma dog.
Läs mer om mina reflektioner sedan dess på: OM VÅRD OCH OMSORG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar