ANITA BALL -- MIN AMERIKANSKA MORMORS MOR

Min mormors mamma hette Anita Ball och var släkt med president Georg Washingtons mamma. Hon bodde hos min mormor i Sverige under längre perioder. Hon var ganska allvarligt lagd och läste mycket. Min mamma och hennes åtta syskon pratade gärna med sin mormor och de gick oftast därifrån med en slant i handen.

När mormor dog, fick jag två jättestora handgjorda böcker med urklipp som hennes mamma Anita Ball hade tillverkat.

Böckerna är täckta med ett svart tyg och uppenbarligen handtillverkade.

Det svarta omslaget är sytt fast på insidan med svart tråd..

Denna bok kom till under första världskriget och här ser vi kvinnor som tagit männens arbete på en farm in Missouri, USA.

Det var väldigt ont om mat som ju ransonerades och då var det vanligt att folk skaffade sig höns.

Min morfar sköt fiskmåsar och lade dem i mjölk för att ta bort fisksmaken -- de serverades sedan som kyckling.

Här kan man lära sig en ny dans.

Hur man bygger intressanta garage - något som en välbärgad dam kan vara intresserad av

Kriget håller igång industrin i Pittsburg.

En listig tjuv som har en tredje arm som stjäl!

Annons för silke-strumpor -- långt innan nylonstrumporna.

Sentimental hemmascen.

Lite mode.

Något som hon gillat.
Hon klistrade in nya  urklipp ovanpå gamla.

Dåtidens skivartister. (Stenkakor)

Maskerad-kostymer

Bomull används vid telefontillverkning säger denna annonsen.
Anita Ball var intresserad av allt möjligt och dessa urklipp är bara några få utvalda.

HJÄLP TILL GP

När nya Ikea-katalogen kom ut för ett tag sedan, gjorde GP ett reportage om två kvinnliga designers för Ikea (som bor i Göteborg) --  och det var ett trevligt reportage.
Men det var bar ett mycket stort MEN.
Artikeln var om två designers och inte en enda bild av något de designat! Som läsare hade jag förväntat mig kanske NÅGON bild -- så svårt kan det inte vara.

Men Viktor Trappsteg kommer till undsättning! Den som saknade bilder kan nu se en av de två mycket begåvade kvinnorna här. Och många bilder på vad hon designat. Här är vi inte rädda för bilder.

JOSEPHSSONS PÅ KORSGATAN - FAMILJEFÖRETAG I GÖTEBORG MED GAMLA ANOR

Carl Johan Josephsson etablerade sin första butik på Kungstorget i Göteborg 1866.
Redan 1851 började han sälja glas på marknader från häst och vagn runt om
i hela Sverige.

Familjeägda butiker är idag en sällsynthet i Göteborg. För var det normen, men numera

dominerar stora kedjor, så det är glädjande att som göteborgare läsa om Josephssons på Korsgatan som går tillbaka till 1866 då det hela började med en företagsam ung man ( Carl Johan Josephsson) köpte stora mängder glas (mest bruksglas) från Kosta glasbruk till försäljning till kunder i Göteborg. Den första butiken var på Kungstorget 3 (Saluhallen byggdes först 20 år senare)- 

Kungstorget var den naturliga och centrala handelsplatsen i Göteborg på den tiden och det var livat värre. För den som är intresserad av Göteborgshistoria, finns det mycket att läsa på företagets hemsida. Om man klickar sig genom de många länkarna, hittar man väldigt mycket intressant. (Alla bilder och citerade texter är från Josephssons hemsida)

 Jag gillar resan tillbaka i tiden till det bubblande Kungstorget där Josephssons första butik låg.

 "Redan tidigt på morgonen var de första hästskjutsarna på plats på de angränsande gatorna och man bara väntade på att startsignalen skulle ljuda och det var dags att köra in på torget. När klockan i domkyrkotornet slog fem slag gav poliser tecken att det var tillåtet att köra in på torget. Det blev ett förfärligt oväsen när de kappkörande hästarna i vild galopp trängde sig fram genom gatorna."

Josephssons har därefter legat på Västra Hamngatan,  Kungsgatan och till sist Korsgatan där företaget finns sedan 1926.

1926, flytt till Korsgatan : ett litet "sämre" läge mycket beroende på de svårigheter som kom efter första världskriget. Tredje generationen, Ragnar Jarland tog över 1928. Det hjälpte nog inte att den stora börskraschen 1929 och depressionen därefter låg och väntade. Men Ragnar Jarland tycks ha rott det hela i land : "Med vackra skyltningar och personlig service och ett nytt sortiment skapade han ett stort förtroende för företaget och nöjda kunder hittade till Korsgatan." 

Mer skyltningar här.

Smart Marknadsföring genom att rikta in sig på välbärgade amerikanska turister på femtiotalet:
"Här delar Ragnars döttrar ut reklam för Josephssons när passagerarna från kryssningsfartyget RMS Caronia besöker Göteborg 1955 på sin resa mot Nordkap"

Det är uppenbart att de fyra generationerna  förvaltat företaget väl som expanderat både på bredden och höjden i byggnaden på Korsgatan. De har nu även expanderat med att öppna en tidsenlig webshop.
 Lycka till!

FEMTIOTALETS KLASSAMHÄLLE -- HUR NOSTALGISKT ÄR DET?

   "Femtiotal i varje detalj" står det i GP:s bostadsbilaga.
 Allt familjen har är från den tiden. Och de har gjort ett bra jobb. Oranga skåpsluckor i köket och fanerade teakmöbler i övrigt. Väldigt kul med en resa tillbaka i tiden. Men vill vi tillbaka till femtiotalets  klassamhälle?

   De som idag tror att alla lyssnade på Elvis på femtiotalet, kanske inte vet att det fanns klassskillnader i samhället på olika nivåer. Mellan ungdomar: de som gick på läroverk (gymnasium) -- de hade dufflar och långa stockade halsdukar och gillade oftast Tommy Steele, och de som gick på folkskola (grundskolan) -- de hade skinnpajer och Elvis-frisyrer och gillade oftast Elvis Presley. Deras "konflikter" utmynnade i årliga snöbollskrig som till exempel mellan Götabergsskolan och Hvidtfeldtska Läroverket. De låg bredvid varandra.

   Ja det var ett klassamhälle där titlar var oerhört viktiga. Direktör, disponent, snickare, grosshandlare, rörmokare, diversearbetare, ja man var tvungen att känna till en persons titel, annars kunde du inte hitta personen i telefonkatalogen. Och de som hade en fin titel använde den flitigt och andra använde den flitigt vid tilltal. Det var ett oerhört fjäsk i butiker för "fint" folk. Det syntes ju också på klädseln om man var "fint folk".  För arbetare var lönerna låga och det fanns inte den uppsjö av billiga kläder som vi har idag. Man återanvände kläder på ett helt annat sätt.

   Tant H. var hem-sömmerska vilket betydde att hon gick hem till folk där hon lagade allt möjligt familjen samlat på hög -- lakan, barnens kläder så att nästa generation barn (eller släktingar) kunde ha dem igen. Hon sydde gardiner och överdrag och det kunde vara några dagar varje gång. Hon berättade för oss barn en dag att hon hade varit på varuhuset Meeths på Kungsgatan (Indiska ligger där idag) för att köpa ett fodertyg till en dräkt som hon höll på att ändra för en kund. Men hon hade blivit nedlåtande bemött av expediten. Expediter var inte så högt betalda och det fanns otroligt gott om dem på den tiden.

Förmodligen var inte tant H. inte så fint klädd som de fina damerna från Vasastan. Och framförallt, av den anledningen att expediten själv kanske blivit trampad på och nu såg någon "under sig" som hon i sin tur kunde trampa på. Rätt vanligt beteende. Men tant H. som alltid var glad och tyckte om att underhålla oss barn med historier, berättade denna historia där hon kände att hon verkligen satt expediten på plats. 

Tant H. satt vid en symaskinen gjord av gjutjärn och trampade på den stora pedalen som drev hjulet. Hon var lite flärdfull och hade alltid högklackade skor, så hon hade lagt några veckotidningar på pedalen för att förhindra att klackarna skulle fastna. Vi gillade henne och samlades kring henne.

Tant H var nöjd den dagen när hon berättade hur hon satt den tykna expediten på plats och visat  att hon var minsann inte fattig.  "Jag plockade upp min portmonnä och lämnade fram en hel HUNDRALAPP!  Då fick expediten så att hon teg" fortsatte tant H. med ett leende och nöjd min. 

Det är en lite blick in femtiotalets klassamhälle som många av naturliga skäl inte känner till.

STACKARS ANNA M !

Stackars Anna Mannheimer. Hon oroar sig över alla påsar under och över ögonen och en del under hakan. (Krönika i GP) Hon är snart femtio och vill inta lyfta ansiktet, men är pressad av alla andra som gör det. Så vad göra?

Det är som vanligt trycket från andra som styr många, det börjar redan i skolan. Den som är det minsta lilla annorlunda blir mobbad. Man ser resultatet -- ett enormt likriktat mode, massor av butiker på stan, men ingen orginalitet. Det enda som skiljer folk åt är storleken på hålen i jeansen (gjorda av fattiga i Asien som kan få problem med lungarna av blästrings-sanden).

Så jag har ett råd till Anna. Försök och håll ut ett tag och bli gammal riktigt snabbt -- för då vågar du vara dig själv. Det visar lite äldre och orginella kvinnor i New York. Du är med andra ord för ung för att vara helt fri.

Den vackra svenska skådespelerskan Viveca Lindfors valde att aldrig lyfta ansiktet. Det var inte lätt i Hollywood där hon en gång blev anklagad för att se "oanständig" ut med sitt helt naturliga, åldrade ansikte. Jag tycker att den äldre, ofördärvade Viveca är mycket vacker. Titta på intervjun nedan!

Viveca Linfors som ung.

En vacker kvinna som åldras på ett naturligt sätt är vacker - fortfarande. Så Anna, låt barnbarnen få se en "riktig" mormor. Om Viveca Lindfors kunde stå på sig i Hollywood, så kan du också, du är ju en rejäl, förnuftig och smart göteborgska.

Här finns lite inspiration att hämta. Lynn Dell från New York har inte lyft ansiktet vad jag kan se, men har djäkligt kul!!

GLASS I LANDALA

Landalaskolan byggdes 1892 och hade egen badinrättning med en mängd små badkar och en mindre bassäng som arbetarbarnen från Landala fick bada i. De hade ju inga egna badrum hemma, bara en kallvattens-vask i köket och utedass på gården. Lägenheterna för de stora barnfamiljerna bestod oftast av ett rum och kök.

När jag gick i Landala-skolan för längesedan (femtiotalet), bodde de flesta klasskamraterna i Guldheden. Bara en klasskamrat bodde i det nedgångna Landala som de från Guldheden föraktfullt kallade för "FPK" (Förenade Pös-Kvarter). Under hela året fanns varma Hönökakor att köpa på Hönöbageriet på Molinsgatan, men på våren kunde vi inte hålla oss från Landala -- där fanns nämligen en glassfabrik som gjorde den mest underbart goda glass. Folk kom från hela sta'n för att handla glass där.

Glassen gjordes på mycket gammaldags sätt i höga trätunnor med is runtom och drevs av band som förmodligen rörde om glassen i kärlen medan is och salt kylde. Alltså väldigt gammaldags. Allt detta kunde man se när man kikade in från gatan. Utanför stod alltid ett amerikansk vrålåk som tillhörde ägaren (en mörkhårig herre) och en av de anställda damerna tycktes alltid vara i färd med att tvätta eller putsa bilen.
 Jag har ofta tänkt på glassfabriken men visste aldrig vad den hette förrän jag hittade detta foto:

Tillhörande test till fotot från gamla Landalapoken Ingemars hemsida. (Här finns många gamla foton från Landala)
"Landalagatan norrifrån, till höger Törnkvists glassfabrik"
Nu vet jag äntligen namnet på den. TACK!

HOBBY TIPS

Internet är ju bara så fantastiskt. Jag hade ingen aning om att folk höll på med denna typ av gravyr på ägg. Kanske något för den som är flink och har tålamod.

Här kan man se fler bilder eller köpa.

Så här går tillverkningen till:

BRA MED ETT EXTRA PAR ÖGON

OM LORENSBERGSPARKEN OCH NÄR BEATLES KOM TILL GÖTEBORG 1963

Idag ligger här en enorm betong koloss (Byggt 1953 som hotell Park Avenue) som täpper igen den gamla ingången till Lorensbergsparken.
Lorensbergsparken var en gång Göteborgarnas stora  nöjes centrum som på den tiden låg långt utanför Göteborg.

Ingången till Lorensbergsparken. 
 Här svänger fortfarande spårvagnen. Huset längst ned på gatan finns fortfarande.
Så här skriver Olger Platerud:

"Lorensberg var ett av flera landerier, som växte utanför stadsvallarna på 1620-talet. Ursprungligen var det avsett som trädgårdsland och betesmark för stadens borgare men snart utvecklades de till stora sommarnöjen.

Omkring 1750 köpte Lorens Pedersen tillsammans med Fredrik Damm ett landeri "långt ute på landet" År 1771 blev Lorens ensam ägare till egendomen och kallade den Lorensberg,

När AH Ewers köpte egendomen år 1823 fich han värdshusrättigheter mot att "hålla parken och trädgården tillhanda för stadens bättre innevånares begagnande till promenad, samt upprätta ett förstklassigt värdshus".

År 1840 öppnades ett tivoli med servering, teaterlada, karusell och danslokal.

För att locka folk köpte man en karusell från Stockholm. Den var i kinesisk stil och i anslutning till den lät man allehanda gycklare och akrobater uppträda.

Den 1 december 1864 brann hela anläggningen ner.

År 1867 påbörjades återuppbyggnaden av området. och för att underlätta besöken upprättades en busslinje mellan Brunnsparken och Lorensberg."

Här kan man se ingången till vänster och Lorensbergsteatern längre in i trädgården. I fjärran kan man skymta byggnader till Göteborgsutställningen 1923. Längst bort skymtas Lorensbergs Cirkus (se nedan)

Här roade sig Göteborgarna verkligen!
Det fanns till och med en circus i samma park.

Bakom Lorensbergsteatern (där finns idag en parkeringsplats) låg Loresnbergs Cirkus.
Här uppträdde Beatles när de var här 1963.

Loresnbergs Cirkus där Göteborgare njöt av många cirkusföreställningar samt Beatles 1963. På den tiden var Lill-Babs en större artist än Beatles och de bad om hennes autograf!
Bilder från Wikipedia.

TILL ANNA MANNHEIMER INFÖR ÅLDRANDET

Jag läser alltid Anna Mannheimers krönika i Göteborg-Postens TVÅ DAGAR. 

Idag är hon fundersam inför sin ålderdom. Hon tänker vara förberedd.Vill inte bli tagen på sängen. Hon har skrivit en lista på saker som hon skall komma ihåg att göra när hon blir gammal. Så jag tänkte kommentera och ge några råd. Om jag får.

1.

FOTOGRAFI

Det är en sak som du bör göra idag. Ta ett foto på dig själv nu när du är i dina dagars kraft. Rama in det och ha det förberett att sätta bredvid dig när du ligger på Ortopeden på Mölndal med brutet lårben, och är en liten kvinna med krull-permanentat vitt hår och ser likadan ut som alla de andra kvinnorna med permanentat vitt hår i sängarna bredvid dig. Då kan personalen titta på fotografiet och se dig som du var en gång och du får en identitet på ett helt annat sätt. Kan vara bra när hemtjänsten kommer också. Gör gärna en stor fin fotobok som kan ligga framme. Skjut inte upp det! 

2.

NYTVÄTTADE LAKAN

Du vill alltid ha nytvättade lakan i sängen när du är gammal.. 

Det får du nog någon gång varannan vecka eller så - hemtjänstens regler gäller.

3. 

LÅNG DUSCH

Du vill duscha riktigt länge och riktigt varmt när du blir gammal.

Hemtjänsten har räknat ut på minuten hur länge en dusch skall ta och hur ofta du får den. En gång i veckan är det visst.

3.

FÖRÄNDRINGAR

Du säger att din mamma som bara är åttio är ovillig till förändringar. Men det är en sak som du får räkna med som äldre om du har hemtjänst. Förändringar till tusen. Äldre vill ha kontinuitet och inga förändringar, men då skall du inte använda hemtjänsten. Där ändras allt hela tiden.Du kanske fäster dig vid någon speciell personal som är extra omtänksam och det är många verkligen. Men fäst dig inte vid någon, för den personen blir förmodligen omplacerad och flyttad till andra vårdtagare. Personalen som vill väl, utnyttjas maximalt och då kommer inte alltid dina behov som kund i första rummet. Och var beredd på  att det kommer att dyka upp nya ansikten kontinuerligt (många vikarier) som du förmodligen får ge instruktioner. Om du har förmånen att kunna tala. Annars blir det som det blir. 

4.

BARN

Du har inte nämnt dina barn, men de kommer att ha en viktig del i din vård annars går det knappast.  Det är bra att ha många barn. Kanske något barn bor nära dig på gamledar. Ovärderligt. De behöver samordna din vård med hemtjänstens olika team, biståndsbedömare, arbetsteurapeut, hemsjukvårdens sköterskor, vårdcentralens läkare. Tro det eller ej, men de läkare som kommer hem till dig (ibland motvilligt)  från landstingets vårdcentraler och sköterskorna som kommer från kommunen -- de kan inte gå in i varandras journaler. De har samma patient, men  olika datasystem och vet märkligt nog inte inte alltid vad de andra gör. Patient-osäkert? Ja. Det är här barnen kommer in. De får hålla kollen på det hela.
En sak till: Om du varit inne på sjukhus, måste barnen bevaka att när du blir utskriven, att sjuhuset verkligen skickar din journal (ofta via fax) till vårdcentralen. Det missas rätt ofta.Vårdcentralen och sjuhusen kommer nämligen inte åt varandras journaler. Sekretessen! Annars kan vårdcentralens läkare bli tagen på sängen och säga att han/hon inte har någon aning om vad som skett under sjukhusvistelsen. Och viktig tid går förlorad när saker rättas till av barn som behöver sköta sina egna jobb.
När myndigheter delar upp vården på olika enheter, som vårdtagare och anhöriga  tvingas hålla kontakt med -- då är det lätt att försämra. Söndra och härska. Folk  blir förvirrade och vimmelkantiga av alla dessa kontakter. Vem är det egentligen man "kämpar" mot? De orkar helt enkelt inte. Så fostra starka barn som älskar dig. De kommer att behövas.

5.

TVÄTTAR

Du undrar om hemtjänsten tvättar och manglar.  Det gör de, men det är ett speciellt team. Om du kissat på dig, får inte personalen som bytt på dig, lägga in den pissiga tvätten i tvättmaskinen direkt och sätta på maskinen. Det skall teamet som tvättar, städar och handlar göra. Kallas för Göteborgs-modellen. Har visst något med "valfrihet" att göra (se upp med det ordet, det betyder ofta något motsatt). Och gud vet när tvätt-teamet kommer nästa gång. Så ha gott om linne och kläder. Läste nyligen i GP att vissa stadsdelsnämnder har slutat med att tvätta för äldre - hur de nu kan göra det med gälland lagstiftning. Der har diskuterats att företaget Samhall skulle sköta tvätten. Hurra! Ytterligare någon man skall hålla kontakt med. Mer för barnen att göra.

6.

KATT

Du vill ha en trivsam katt när du blir gammal - som sköter sig själv.

Eftersom så många är allergiska nuförtiden så kanske det inte funkar med hemtjänsten. men försök.

Kanske en liten konstgjord katt? Den ger ett trivsamt intryck och du slipper mata den eller tömma kattlådan. Vet i katten om hemtjänsten skulle  tömma kattlådan. Är det ett "vårdbehov"? Så köp en liten kisse som på bilden nedan. Den kostade runt hundralappen och ger en känsla av välbehag. När man blir äldre får man ju kompromissa...På rätt mycket.

Pris: Under hundralappen.
Päls av polyester.
 Håller livet ut.
Jamar inte tyvärr.