VIKTOR TRAPPSTEG: "SÖNDAGSÖPPET" 1969

3 juli 2012

"SÖNDAGSÖPPET" 1969

Vi har inte alltid haft söndagsöppet i Sverige. Hade man inte mat hemma en söndag 1969, var det till att vänta tills måndag eller besöka en av dessa automater som hade lite konserver eller annan tröst. Korvkiosken var ju alltid en räddning.

1 kommentar:

Lena5 juli 2012 kl. 23:35
Å det var länge sedan jag såg något sådant automat.
Ja herregud det fanns inga affärer öppna på söndagar då och inte på kvällarna heller!
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

MIN NYA BOK !

Jag växte upp på i Göteborg på1950-talet innan vårt ekonomiska välstånd tagit fart och innan vi hade vårt nuvarande sociala skyddsnät. Då levde vi på ett annat sätt än idag, vi fick nöja oss med mindre. Kanske vi idag kan lära av de värderingar som rådde då. Då hushållade vi med våra resurser. Barn fick ta över släktingars kläder. Skor behölls mycket längre och sulades om. Vi använde tvättlappar och slösade inte med vattnet. Kläder och mycket av det vi konsumerade tillverkades i Sverige. Vi betalade vad det faktiskt kostade när arbetare i Sverige, anslutna till fackföreningar utförde arbetet. På femtiotalet handlade vi över disk och när självbetjäningen tog fart på sextiotalet, insåg vi nog inte hur den skulle revolutionera handeln och våra liv. Sextiotalets "köp-slit-och-släng" filosofi, var en utmaning till de som 15-20 år tidigare hade levt med ransonering och förnuftig återhållsamhet under andra världskriget. Det tog tid att vänja sig vid det nya. De nya TV-apparaterna gjorde sitt och snart stod vi alla där, konsumtionslystna i snabbköpskassorna och plockade på oss några extra av de där plastkassarna som var gratis. Resten är historia. Globaliseringen har fullkomligt förvridit våra sinnen. Anonym utländsk arbetskraft framställer varor för en spottstyver. Vi frestas att konsumera mycket mer än vi egentligen behöver och vår konsumtionsfrossa slukar kopiösa mängder av jordens resurser. Plötsligt en sommar håller hela Sverige på att torka ut och stora arealer brinner upp och många får sig en tankeställare. Det är mot den bakgrunden som jag gått på jakt efter minnen. Det vore en förfärlig förlust att berövas sina minnen. Det är ju minnet av det som hänt, jämfört med det som händer idag, som ger material till samtal och reflektioner.

MIN BOK OM GÖTEBORG MED 224 FOTOGRAFIER (på svenska och engelska)

Denna bok består av en rad närbilder från Göteborg. Det är ingen historiebok men förhoppningsvis kan den skapa att intresse för vår stad. När man promenerar i en stad som London slås man av Storbrittaniens förflutna som kolonialmakt och dess enorma välstånd som är synligt i byggnader och institutioner över hela staden. När man promenerar i “Lilla London” som Göteborg ofta kallas, påminns man ofta om Göteborgs betydelse som den bäst befästa staden i norra Europa. Två fästningar vakar fortfarande över staden. Rester av 1600-tals befästningarna och kanalerna påminner oss om stadens militära betydelse. Eftersom Göteborg ligger på Sveriges västkust utvecklades här en gång en världsledande varv och rederinäring. Göteborg blev naturligt till en köpmännens stad och det engelska och skotska arvet är betydande.Det finns spår och ledtrådar över hela staden. Man behöver bara titta.

EN BOK OM GÖTEBORG

Leif Södergren som växte upp i Göteborg under femtio/sextiotalet har i dessa betraktelser rest tillbaka i minnet och bland andra träffat på tant Ingeborg vid strykbordet i våningen på Vasagatan, nunnorna i Katolska skolan och Olga, hans exotiska amerikanska mormor på Särö. Han berättar även om sommarjobbet som konduktör på Göteborgs Spårvägar 1965, tyska hembiträdet Liselotte, den annorlunda miljön på Landalaskolan och tidens utpräglade klassamhälle. Här finns mycket att reflektera över.