Så kom den första frosten.
Och påminnelsen att vi inte kan odla växter från Sydamerika utan konsekvenser.
Dahliorna som varit så fina så länge har fått sig en knäpp på näsan. En köldknäpp. Och för dahlior och andra frostkänsliga växter är det definitivt slut, hur mycket de än prunkat fram till dagen innan frosten.
Det roliga är över för i år. Vinterdäcken skall snart på. Här i norr skall vi snart fira Lucia och sätta ljus i alla dessa ljuslyktor vi har köpt in för den mörka årstiden.
Dahlior är en gåva från Sydamerika, men vi njuter dagligen av en annan gåva från Sydamerika: Varmt vatten.
Varmt vatten från Sydamerika strömmar upp till oss i norr via golfströmmen, där det kalla salta vattnet i norr sjunker och och på så sätt håller igång golfströmmen. Vi borde egentligen ha ett mycket kallare klimat, vi här i norr ligger ju på samma breddgrad som Sibirien och Alaska.
Medan det varma vattnet från Sydamerika gör klimatet drägligt och de tända ljusen gör det mysigt, kan vi planera vilka delikata knölar (dahlia-knölar) vi skall plantera nästa år för att göra sommaren till en fest, en fest som varar till frosten kommer.
En mulen novemberdag (det har regnat i snart två veckor) och ingen tycks vilja gå ut - då känns våren så oändligt avlägsen.
