 |
| Okänd konstnär |
VÅRD ELLER VANVÅRD? — KOMPROMISSA INTE MED HEMSJUKVÅRDEN
Reflektioner och erfarenheter av Leif Södergren, Göteborg
Förmodligen går du till vårdcentralen när du blir sjuk. Men om du själv inte kan ta dig dit eller behöver sjuk-och hälsovård flera gånger i veckan kan du beviljas hemsjukvård. Det är en vanlig verklighet för äldre sjuka som tvingas bo kvar i sina hem när samhället lägger ner alltfler äldreboende. Förre socialministern Gertrud Sigurdsen (1923-2015) som själv nekades plats på äldreboende kallade sin tillvaro lite tillspetsat för “tvångsvård i hemmet”. Samhället vill helst att vi bor kvar hemma när vi blir äldre och lovar oss att vi skall få sjukvård i hemmet. Trenden är att alltmer avancerad sjukvård utförs där. Då är det speciellt viktigt att veta hur hemsjukvården fungerar i verkliga livet.
Hur hemsjukvården fungerar
Det är kommunens sköterskor som besöker dig i hemmet om du har hemsjukvård. De har många patienter att besöka under dagen och arbetar ofta under stor press (mobiltelefonerna ringer ofta). Du kan även få besök av en arbetsterapeut eller sjukgymnast om så skulle behövas. Hemtjänsten är även en viktig del av hemsjukvården. Sköterskor utbildar hemtjänstpersonalen som arbetar med patienterna via s.k delegering.
När du vårdas hemma och behöver besök av en läkare, är det hemsjukvårdens sköterska som gör bedömningen om en läkare behöver tillkallas. Då kontaktar sköterskan “din vårdcentral” (du är tvungen att tillhöra en vårdcentral även om du inte kan ta dig dit). Vårdcentralen kan i praktiken befinna sig var som helst i staden, och enligt avtal skall den ha resurser för hembesök. Det är läkaren på vårdcentralen som avgör om hembesöket skall utföras. Frågan är bara, kommer det någon läkare på hembesök när sköterskan ringer?
Kommer eller kommer inte?
Under 2013 hade min nittioåriga mamma besök av hemsjukvårdens sköterskor minst två gånger om dagen. Hemtjänsten var där ännu oftare. När min multisjuka mammas hälsa försämrades kontaktades vårdcentralen av hemsjuksköterskan och läkaren ombads göra hembesök. Läkaren kan som sagt bestämma om ett hembesök skall utföras eller inte. Egendomligt nog valde han att inte göra ett hembesök utan ordinerade hemsjukvårdens sjuksköterska att ta ett blodprov istället. Senare skrev han ut morfin, fortfarande utan att göra ett hembesök, ett besök som hade tagit tio minuter med bil. Han kontaktade även ett palliativt team utan att besöka mamma.
Vårdcentralens administrativa chef som vi hade en etablerad kontakt med, fick många e-post och SMS där vi anhöriga bönade och bad om ett hembesök. Hemsjukvårdens sköterska som vid det här laget var upprörd vädjade till läkaren på telefon: “Om du inte kommer för patientens skull, eller för de anhörigas skull, så kan du väl åtminstone komma för min skull!” Det är ju egentligen en rätt märklig kommunikation mellan sköterska och läkare, men så var det.
Dog övergiven
Man skulle ju tro att denna desperata vädjan från sköterskan skulle fått läkaren att bege sig till sin patient (min mamma) som var i slutskedet av livet. Men läkaren som tidigare hade ordinerat morfin och kontaktat ett palliativt team kom. Han bokade in ett besök veckan därpå. Då hade mamma redan dött. Vi anhöriga insisterade på obduktion. Dödsorsak: Dubbelsidig lunginflammation. Mamma dog alltså av icke diagnosticerad, icke behandlad, dubbelsidig lunginflammation. Man får inte glömma hur detta upprörde (och fortfarande upprör) oss anhöriga. En läkares närvaro är viktig för patienten, men också lugnande och tröstande för de anhöriga.
“Rimligt utifrån den aktuella sjukdomsbilden”
Vi anhöriga trodde att tillsynsmyndigheten IVO skulle anse läkarens uppträdande klandervärt, men nej, de ansåg att läkaren agerat “rimligt utifrån den aktuella sjukdomsbilden” (Dnr 8.2-4513 /2014-17).
Ja det är en egendomlig värld vi lever i. Man får alltså vara förberedd på att bli övergiven av sjukvården:
- På sjukhusen får gamla dö ensamma med sin eventuella dödsångest, det är för dyrt med nattvak för döende patienter.
- På akuten ligger mycket gamla i upp till tolv timmar och väntar och blir ibland inlagda, uttorkade och nedbajsade.
- Och har man hemsjukvård kan läkaren strunta i att komma. Det har IVO sanktionerat. Ingen medömkan, inget respektfullt bemötande på någon nivå.
Hemsjukvården var bättre förr
Hemsjukvården var bättre förr innan våra sjukvårdspolitiker/administratörer började spara pengar genom att applicera “vårdvalet” på de äldre inom hemsjukvården. Landstinget hade förr särskilda läkare som enbart gjorde hembesök (de var inte uppbokade på någon vårdcentral) och de var ofta specialister inom geriatrik. Landstingets läkare var dessutom fysiskt placerade på samma ställe som kommunens sköterskor. De hade visserligen olika journalsystem, olika organisationer (kommun och landsting), men de gjorde det bästa av situationen, genom att arbeta på samma ställe, diskutera, och tillsammans besöka patienterna. De var väl inarbetade team som arbetade med patienten i centrum och alla parter var belåtna. Naturligtvis kostade det pengar men vård av äldre tar sin tid.
En avsevärd nedmontering av äldre människors sjukvård
Mamma och vi anhöriga upplevde hur dramatiskt hemsjukvården försämrades när hennes vårdcentral skulle sköta läkarnas hembesök. Vårdcentralerna över lag var tagna på sängen av dessa nya uppgifter. Läkarna där hade aldrig förr gjort hembesök. Många bara vägrade. Det var en drastisk och avsevärd nedmontering av äldre människors sjukvård som skedde i det tysta.
Från att mamma haft en hemsjukvårdsläkare med geriatrisk specialitet som ställde upp med kort varsel och tog sig tid för sin multisjuka patient blev erfarenheten med vårdcentralen ett litet helvete minst sagt. Jag undrar om någon annan grupp i samhället skulle acceptera att “misshandlas” på detta sättet. Vi anhöriga som agerade för mamma kände oss total övergivna av samhället, det var en fruktansvärd känsla. Är Sverige så fattigt att det inte kan ta hand om sina äldre på ett respektfullt sätt? Om samhället behöver spara, varför välja de mest sårbara människorna som har minst chans att protestera?
Ett vettlöst system
Vilken vettig människa som helst kan inse att detta är ett tokigt system där vårdcentralens uppbokade läkare skall hinna med hemsjukvårdens hembesök. Men detta tokiga system fortsätter än idag. Hemsjukvårdens sköterskor befinner sig långt från läkarna som arbetar på olika vårdcentraler runt om i staden. Hur troligt är det att läkare på en centralt belägen vårdcentral skickar ut en läkare på hembesök till en listad patient inom hemsjukvården om den listade patienten befinner sig flera mil därifrån? Rent teoretiskt skall de göra det, men rent praktiskt, hur troligt är det att det blir ett hembesök? Bäst att välja en vårdcentral i närheten anar man. Och sedan hoppas på det bästa.
Mer galet
Det finns ytterligare galenskaper med nuvarande uppläggning: kommunens sköterskor och landstingens läkare på vårdcentralerna (som vårdar samma patienter) kan inte kan gå in i varandras journalsystem. Hur patient-säkert är det? Det talas om informations-överföring, men vem har tid med det?
Annat galet: idag kan du ha vårdats i åratal hemma av kommunens sköterskor och inte satt din fot på vårdcentralen. Ändå måste receptförnyelse gå via vårdcentralen på grund av det obligatoriska vårdvalet. För många sjuka äldre är en sådan kontakt (via telefon med knapptryckningar och väntetider) med vårdcentralen en stor utmaning och de ger ibland upp eller ber hemsjukvårdens sköterskor om hjälp.
Stjäl värdefull tid
Allt detta stjäl mycket av sköterskornas tid. Det blir många olika kontakter och kontaktvägar när de skall få tag på en läkare som är villig att utföra ett hembesök. Vi vet alla hur svårt det är att få en tid på vårdcentralen. Jag har talat med sköterskor på korttidsboende och i hemsjukvården som förtvivlat berättat att läkare inte utfört de besök som de bett dem göra. Läkarna har patienter inbokade, ofta månader förväg. En del tar emot akuta patienter. Vem av dessa upptagna läkare har tid över för en åldring som behöver ett hembesök? Ekvationen går inte ihop.
Viss förbättring - men långt ifrån bra
Det finns vissa vårdcentraler som har dåligt rykte bland hemsjukvårdens sköterskor - de som sällan skickar ut en läkare. Ett litet antal vårdcentraler har numera en speciell läkare avsatt att enbart göra hembesök, ibland i mobila enheter (en nyhet 2016) men det är långt ifrån alla. Det är först efter fyra år som vårdcentralerna börjar ta hembesöken mer på allvar och det beror på att de helt enkelt får mer betalt för hembesöken. Under många år har gamla sjuka skandalöst fått sitta emellan.
Det finns fortfarande ett stort osäkerhetsmoment vad gäller läkarnas hembesök och all anledning att föredra en återgång till det gamla systemet när sköterskor och läkare satt tillsammans och arbetade i väl inarbetade team (och de äldre inte var tvungna att lista sig på en vårdcentral).
Gör en egen undersökning
Så länge vi måste leva med tvånget (för äldre inom hemsjukvården) att lista sig på en vårdcentral bör du nog känna till hur vårdcentralerna i din närhet fungerar. Om du eller någon i familjen kan behöva hemsjukvård, nu eller i framtiden, fråga gärna vårdcentralerna hur de utför sina hembesök. Finns det en speciell hemsjukvårdsläkare? Kan de ställa upp med kort varsel? Är någon specialist inom geriatrik? Vad händer under semestertider och sjukdom? Då kan man förebygga en hel del obehagligheter.
Statlig utredning förkastar det påtvingade vårdvalet för äldre sjuka
Regeringen som insett att sjukvården länge varit ineffektiv tog år 2016 emot en översyn av sjukvården i slutredovisningen: “Effektiv Vård. Slutbetänkande av En nationell nationell samordnare för effektivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården” (SOU 2016:2)
Den nationelle samordnaren Göran Stiernstedt ansåg att äldre inte bör omfattas av obligatoriskt vårdval. Varför skall en sjuk person som inte besöker en vårdcentral ändå tvingas att göra ett val? Det gör livet bara komplicerat för patienten. Det borde de som fattade det ödesdigra beslutet om obligatoriskt vårdval för äldre begripit från början. Men de var kanske mest intresserade av att spara pengar och mindre intresserade av de äldre människorna som drabbades. Politikerna och tjänstemännen har nu på sitt samvete det lidande som många äldre fått utstå i flera år när de inte fått läkarbesök (i hemmet eller på korttidsboende). Min mamma var en av dem som övergavs både under vistelse på korttidsboende och i hemmet.
Fast läkare för äldre med komplexa behov
Göran Stiernstedt poängterar i sin redovisning till regeringen vikten av att kommun och landsting måste arbeta intimt med patienten i fokus, samt att äldre sjuka får tillräckligt med läkarvård. Om äldre får för lite vård kan de lätt hamna på akuten. Mobila enheter kan vara bra, men inte tillräckligt för multisjuka med komplexa behov som vårdas i hemmet. Dessa patienter behöver en fast läkare “som kan svara för kontinuitet än vad många andra patientgrupper har. Läkaren är en viktig del i teamet som svarar för den enskildes vård och omsorg. Läkarens engagemang har stor betydelse för att patienten och dennes närstående ska känna sig trygga…Kontinuerlig medverkan av läkare och god tillgänglighet motverkar akuta utryckningar och gör det möjligt för läkaren att bedöma patienten i dennes egen miljö ur ett helhetsperspektiv”.
Ja det var det engagemanget som hade varit önskvärt när mamma låg döende med dubbelsidig lunginflammation och hennes läkare vägrade att komma på hembesök.
Lite som förr…
Det Göran Stiernstedt föreslår är i princip en återgång till hur hemsjukvården var upplagd tidigare när läkare och sköterskor arbetade i team på samma fysiska arbetsplats, innan det påtvingade vårdvalet splittrade dem. Hemsjukvården idag bärs upp av kommunens sköterskor. De skulle mycket väl kunna skippa att ringa vårdcentralernas ofta uppbokade “svårflirtade” läkare och anställa egna läkare, helst med erfarenhet inom geriatrik. Då kan sköterskor och läkare arbeta med patienten i fokus, i väl inarbetade team och använda samma journalsystem (till skillnad från idag där de inte kan läsa varandras journaler). Tydligen är det inte möjligt eftersom kommun och landsting styra av olika lagar men ett av förslagen från den nationelle utredaren är att kommunen ska få anställa läkare om landsting och kommun kommer överens om detta. Att de kan arbeta tillsammans det vet vi sedan tidigare.
Fantasier och den bistra verkligheten
Inom landstinget och kommunen finns en stor grupp administrativ personal som ingår i olika nämnder, kommittéer, samarbetsgrupper och ledningsgrupper. De styr vår sjukvård och omsorg. Man blir vimmelkantig när man försöker reda ut vem som gör vad. De ritar stiliga diagram och formulerar vackra meningar i handlingsplaner som “Det goda livet för sjuka äldre i Västra Götaland”. Det är säkert välmenande individer som skapar en idealbild av livet för de sjuka äldre — men den står i bjärt kontrast till det verkliga livet.
I det verkliga har deras kollegor dragit in på sjukvårdens budget så att äldre människor på exempelvis korttidsboenden tvingas använda sällan städade toaletter med bajs på toalettsitsen eller sitta med fulla blöjor och vänta på att den underbemannade personalen skall dyka upp. För de äldre som förvägrats särskilt boende/äldreboende och de många äldre med hemtjänst där det varje månad dyker upp trettio-fyrtio olika personer inklusive många dåligt insatta vikarier — för dem känns livet inte speciellt kul. Deras verklighet är långt ifrån den fantasi som tjänstemännen och politikerna handlingsplaner har målat upp, idealtillståndet där man “åldras i trygghet och självbestämmande med tillgång till en god vård och omsorg”. Glöm det!
För beslutsfattare: mindre prat och mer verkstad
Vi behöver mindre prat och mer verkstad. De som styr över hemsjukvården vet att Sverige har råd att ta hand om sina gamla. De behöver rätta till det allvarliga misstaget när vårdvalet applicerades på de äldre inom hemsjukvården. Först då kan vi nå den goda omsorgen och den känsla av trygghet som det talas om på deras önskelistor.
1. Låt vårdcentralernas läkare arbeta i lugn och ro med sina inbokade patienter.
2. Låt hemsjukvårdens sköterskor och läkare tillsammans arbeta med patienten i fokus med ett genuint intresse av att vårda äldre. Då får vi väl inarbetade team som tillsammans arbetar för patientens bästa. Det finns läkare som tycker om att vårda äldre människor, de är ofta specialister inom geriatrik. Om de inte har inbokade patienter kan de rycka ut med kort varsel och kanske lägga en timme på ett besök när så behövs. Besöken måste få ta sin tid, multisjuka människor med komplicerade tillstånd kan en läkare inte klara av på tio minuter. Det finns som sagt var stöd för detta arbetssätt i den nya statliga redovisningen “Effektiv Vård”.
