ATT VARA KONDUKTÖR PÅ GÖTEBORGS SPÅRVÄGAR

Detta är inte författaren utan en av Ringlinjens frivilliga entusiaster. De vagnarna jag arbetade på var lite modernare än denna.

Sommaren 1965 arbetade jag som konduktör på Göteborgs spårvägar Det fanns en kille på gymnasiet som var spårvägsfantast och inspirerade flera av oss andra att söka sommarjobb som konduktörer. På den tiden hade varje vagn en konduktör. Efter utbildningen fick vi två uniformer var från ett lager vid vagnhallarna i Majorna. En grå uniform för sommaren. En blå för vintern. Samt 2 ljusblå nylonskjortor. Efter lite praktik var vi färdiga för det riktiga livet som konduktörer.

Varje tågset hade en förare och två konduktörer så vi hade det trevligt vid ändhållplatserna där vi ofta hade tid för lite kortspel och kaffe,  wienerbröd eller bulle till självkostnadspris. Det var en gemytlig stämning och mycket kollegialt. Alla var med i facket vad jag minns. Det var många roliga och underliga historier som berättades för oss yngre av de äldre kollegorna. Den om "Järn-mormor" hade faktiskt ett ledsamt slut.

Jag undrade hur det skulle kännas att sitta i båset framme vid ingången. Alla i vagnen stirrade ju på mig i profil. Och ibland skulle man ropa ut hållplatserna. Men det var inga problem. Lite värre var det att hålla reda på hur man skulle räkna ut hur många kuponger det var från exempelvis Ullevi till Marklandsgatan. Man fick lägga ihop zonens nummer för Ullevi, plus numret för centrum plus zonens nummer för Marklandsgatan och se vilken summa det blev och därefter ge beskedet: "Det kostar 4 kuponger". Hoppas jag minns rätt. Vi sålde hela kuponghäften eller styckvis. Det var två kuponger inom den centrala zonen, men det var tre kuponger till Olskrokstorget och det var många äldre damer som tyckte det var orättvist  och tjuvåkte på två kuponger istället för tre. Jag satte fast en dam en (enda) gång och hon blev hiskeligt förbannad och skällde ut mig, men hon betalade 50 kronor som var bötesbeloppet då. 

Det var nyttigt för mig som hade levt mest mellan Vasastan och lantstället på Hovås att få se Biskopsgården, Kortedala, och Frölunda. Det som uppenbarade sig var nybyggt och välskött och en kontrast till de förfallna stadsdelarna Haga, Masthugget, Annedal och Landala för att nämna de jag hade närmast kontakt med. Vasastans hus hade också mycket eftersatt underhåll eftersom hyrorna där inte kunde höjas hur som helst.

Folk räckte fram kupongerna som jag tog emot och jag stoppade dem i en rätt smal springa som jag ömsom sköt ihop eller breddade med en liten spak. Och så drog man runt en vev som stämplade kupongerna. Ibland var kupongerna  sliddriga, fuktiga och nötta, att det var svårt att få ned dom i springan. Jag gillade inte när folk stod med kupongerna i munnen och sedan räckte dem till mig. Rätt snuskigt tyckte jag. "Du får stoppa in dom själv" sade jag då. No problems. Jag upplevde aldrig något bråk, fastän de på Lisebergs nattvagn blev tillsagda att lugna sig. Samhället var annorlunda då minsann.

Efter sommarjobbet fortsatte jag att arbeta på helger och Julafton 1965 arbetade jag halva dagen. En förare vars namn jag inte minns, ritade denna lilla teckning som jag sparade. Och en Julhälsning från spårvagnschefen Sixten Camp fick vi alla också. Det var lätt att på sommarjobb på sextiotalet och jag är glad att jag tog just det jobbet. Jag har många trevliga minnen och erfarenheter från den tiden.

 På Julafton 1965 arbetade jag halva dagen.En förare vars namn jag inte minns, ritade denna lilla teckning som jag sparade. 

Julhälsning från spårvagnschefen Sixten Camp
Notrea att DU-reformen inte genomförts ännu. 

Det är kul att vara konduktör.
(En av Ringlinjens frivillaga)
Om du gillar de riktigt gamla spårvagnarna, se detta bildspel

JUL BLAND MASKINERNA PÅ GÅRDA REMFABRIK I GÖTEBORG

Besökarna vällde in på julmarknaden den 2;e december när REMFABRIKEN hade sin årliga julmarknad. Läs mer om Remfabriken här. 

Utställare samsade bland de underbara gamla maskinerna

Det är det engelska företaget Robert Hall & Sons som levererat merparten av maskinerna som numera är unika i sitt slag.

Det är en fantastisk atmosfär med alla dessa vackra (i mitt tycke) maskiner och de grova trägolven.
 Och garnet  lyste vackert i solljuset. Den som besöker museet får se maskinerna igång.
Det är ett levande museum.

1914 bytte man ut ångmaskinen mot elektricitet.

JUL PÅ LISEBERG 2012 -- MEDELTIDSBY

Jag var tvungen att komma tillbaka till Liseberg. Förra gången missade jag den fina medetidsbyn som ligger vid Lisebergs andra ingång, längst bort i parken. MISSA INTE DEN!
Fantastiska dräkter och mycket mysigt. Kul att bli så positivt överraskad.

Smeden i full fart

En imponerande herre med fantastisk klädedräkt 

Här kan man köpa tyger och möster till historiska klädedräkter.
Se MER BILDER från Jul på Liseberg 2012
Se även Jul på Liseberg 2009 - ett bildspel

TJUVTITT I DEN RENOVERADE SALUHALLEN

Det är sig rätt likt i Saluhallen. Det nya är i källaren och i fjärrkylan som dragits in. Men de fula lysrören har monterats ned. Men varför har man inte valt lite gammaldags armaturer?

Det ser ut som vanligt. En del snickerier har byggts nya efter gamla ritningar.

Någon borde tänkt ut bättre armaturer. Man stirrar rakt in i skarpa lågenrgilampor när man tittar upp mot lamporna. Är det verkligen lyckat?. Det finns ju så mycket ny gammaldags design nuförtiden.
Och den vita dosan däruppe borde kamoflage-målas.

MAN GLÖMMER FORT

GUNNARS LIVS på Avenyn försvann för många år sedan. Och det är ju inte något man tänker på dagligen precis. Men så hittade jag den gamla bärkassen på vinden och det fick mig en tankeställare. 
Gamla bärkassar sparas sällan, men de innehåller en del historia. Är det någon som sparar på dom? 

THANKSGIVING I USA: FAMILJEN OCH KALKON

Thanksgiving är nog den viktigaste högtidsdagen i USA. Den firas den fjärde torsdagen i november. Då skall alla bara hem. Inget snack om saken. Det blir ett evigt resande tvärs över hela landet.

Och väl hemma. MÅSTE man äta kalkon, potatismos, cranberry sås (smakar lingon) sötpotatis (ofta som gratäng med marshmallows på) och sås samt den viktiga "stuffingen" (kan varieras i det oändliga) som stoppas in i kalkonen under stektiden. 

Vi har svårt att förstå hur lyriskt amerikanarna talar om sin mat på Thanksgiving. Till efterätt MÅSTE det vara pumping paj som smakar som pepparkaka. kanske inte så upphetsande, men de är helt galna i den.

Den första Thanksgiving - an romantiserad tavla av Jean Louis Gerome Ferris"Traditionen säger att en grupp puritanska pilgrimer utvandrade till Nederländerna efter förföljelser i England. Inte heller i Nederländerna fann sig pilgrimerna tillrätta, utan man lyckades chartra ett skepp att åka med från Plymouth i England. Skeppet, som hette Mayflower, anlände i december 1620 till det som sedan1776 är USA. Efter svårigheter med skördarna hjälptes man den första tiden av indianer, och när en god skörd äntligen kom, ordnade man en tacksägelsefest till Guds ära, innehållande bland annat vilda ankor och gäss. Med tiden har man infört andra rätter som paj på pumpa och kalkon". (Wikipedia)

Så här idylliskt som i fransmannens Pissaros tavla föds inte kalkonerna upp längre. Det är industriell uppfödning som gäller för det mesta. 

Här är kalkonen färdig för ugnen.
Smörj in den med rapsolja, sätt in i het ugn (250 grader C och sänk genast till 110 grader C och låt den stå länge, 3-4 timmar eller kanske mer tills temperaturen på den instuckna stektermometern visar 85 grader. Då blir den inte torr. 

Den bästa stuffingen tycker jag är av tärnat rostat grovt osötat grahamsbröd (ingen surdeg) som blandas med massor av väl fräst lök, blekselleri, mängder av bladpersilja, kycklingbuljong, och timjan och salvia samt salt o peppar. Konsistensen skall sådan att stuffingen kan formas till en boll ungefär. Under stektiden tar stuffingen åt sig en hel del vätska från kalkonen. 

"Indian Corn at Burt's Pumpkin Farm, Dawson County, Georgia"

Detta är gammaldags majs som Indianerna odlade och förmodligen sådan som åts på den första  tacksägelsefesten. Bilden finns här och är tagen av den begåvade fotografen som kallar sig för UGArdener

JUL PÅ LISEBERG 2012

Nytt för i år är det höga hissschaktet för det tredje Gothia Towers som tronar mitt emot Liseberg.

Alltid kul att få se renar i Göteborg

Missa inte att åka upp och titta på DESIGNTORNET.
Där finns mycket fint att köpa.
Man åker uppför rulltrappan i ett härligt blått sken

Jag föredrar riktiga djur nedan

Mysigt

Väldigt aktiva dvärghöns

Tomtehuset

Familjen Nonnens "lilla" hus som egentligen skulle rivits när det större byggdes tvärs över.

Här ser vi värdshuset, Nonnens gamla hus (se nedan).
Precis där kortet är taget fanns stora granar som skuggade familjen när då åt eller läste i den fina parken.
Tänk om de skulle se sitt hem idag!

Liseberg på familjen Nonnens tid.

Skönt att sätta sig på en varm och go spårvagn med uppvärmda säten.
Liseberg har verkligen ansträngt sig för att göra det intressant för sina besökare!
De förtjänar beröm !

Kolla även in MEDELTIDSBYN på Liseberg som verkligen är sevärd.

Titta också på ett bildspel från Jul på Liseberg 2009.