FINT FOLK UTANFÖR VALAND

EPA - NOSTALGI

Det kändes lite nostalgiskt när jag hittade detta på Holmens marknad för några år sedan. Inte för att jag  hade någon särskild förkärlek för EPA-varuhusen, men det var något som försvunnit och ett företag som faktiskt hade sitt huvudkontor (Turitz &Co.) i Göteborg! EPA var ett "lågprisvaruhus" och folk kunde kalla saker som "riktig EPA-skit" även om det inte var köpt där. Läs om mer om EPA.

"JÄVLA SKITSYSTEM" - INTRESSANT NY BOK OM VÅR VERKLIGHET

“Jävla skitsystem!” är den första boken på svenska – och så vitt känt i världen - som tar upp problemen med dåliga datasystem ur ett konsekvent arbetsmiljöperspektiv. Usla datasystem gör oss frusterade, arga, stressade på jobbet. Ändå är det vanligt att användarna tar på sig skulden - och inte ser att det egentligen är de usla systemen som behöver förändras. Så skriver författaren Jonas Söderström. http://javlaskitsystem.se/

VÅR SJUKVÅRD OCH SYSTEMEN SOM INTE SAMARBETAR:
Han kunde faktiskt (av en mycket speciell anledning) säga “Jävla skitsystem!” om de olika system som hanterar våra journaler på sjukhus och vårdcentraler här i Västra Götaland. Vi tar för givet att systemen kommunicerar med varandra (men de kan inte det idag), att när man kommer in på akuten, att sjuhusläkaren kan se vad ens läkare på vårcentralen skrivit ut för mediciner och ta del av den journal som finns på vårdcentralen. Likaså antar vi att läkaren på vårdcentralen får reda på allt om en (en s.k epikris= ett vetenskapligt utlåtande om ett sjukdomsfall med avseende på dess uppkomst, utveckling, förlopp och behandling.) när man skrivs ut från sjukhuset. Om man har tur, faxas (ja så gammaldags!) informationen till vårdcentralen, men det fungerar inte alltid. Se ovan vad Text-TV skriver, "bara 59 procent av patienterna uppger att primärvården var informerad om deras senaste sjukhusbesök". 
Detta är synnerligen patient-osäkert. 

VIKTIGA RÅD:

1.
Ha alltid en aktuell medicinlista och viktig  sjukdomshistoria för dig och alla anhöriga. Det kan vara livsviktig information för akutläkaren som inte kan koppla in sig på vårdcentralens datasystem.

2.
Lämna aldrig sjukhuset utan en journal eller epikris med dig. Det finns en mycket stor risk att sjukhuset INTE skickat den till vårdcentralen och då kan inte  din läkare på vårcentralen hjälpa dig på ett korrekt sätt. Annars kan du få svaret att läkaren måste invänta besked från sjukhuset (där de kanske missat) och dagarna går....så är det tyvärr!

Det arbetas på att få systemen att fungera ihop, men det funkar inte ännu tyvärr. När det gäller våra skatter samarbetar systemen perfekt och ingen tycks bekymra sig om sekretessen, men när det gäller vår hälsa så är det helt stopp tydligen. Och det skylls på sekretessen hela tiden. Personalen på sjukhus arbetar hårt och är mycket vänliga och hjälpsamma, men deras insatser undermineras av de administrativa systemen. Kommer systemen först och patienten i andra hand? Det verkar så.


MYNDIGHETERNA BORDE SÄGA NÅGOT 

Om vi nu har dessa brister, bör vi informeras så vi kan vidtaga lämpliga åtgärder för att skydda oss. Myndigheterna låtsas som det regnar. Skandalöst.

UPPDATERAT 9 maj 2011

Läs gärna Göteborgs-Postens artikel KUNDEN I SISTA HAND, den passar bra in på vad som sägs ovan om vår sjukvård och systemen som inte fungerar.

DUKTIGA IKEA

IKEA är  superduktiga på att få andra att göra jobbet.
Och nu vill de att vi skall torka av borden i deras restaurang.

Varför inte be oss städa på toaletterna också -- när vi ändå är där!

ATT DET SKALL VARA SÅ SVÅRT ATT BYGGA TORN NUFÖRTIDEN

De här fina tornhusen finns på Södra Vägen i Göteborg.

Det är sådana hus som folk gillar, men arkitekter nuförtiden verkar oförmögna att bygga på det sättet igen.

Är det något psykologiskt? Tekniskt är ju allt möjligt.

Förresten, ser ni att tornhuset till vänster påminner om den numera rivna Arkaden.

Det är samma arkitekt Franz Louis Ender 1855 -19924 som även ritade detta fina Jugendhus på Västergatan

och det eleganta "palatset" på Packhusplatsen - Herziahuset.

Läs mer om den gamla fina Arkaden.

Storgatan har massor med fantastiska hus, många med torn och tinnar.

OCKUPATIONEN AV KUNGSTORGET 1976

Det var väldeliga protester mot att det skulle byggas ett parkeringsgarage under Kungstorget.

Ovanpå torget skulle byggas affärer. Idag kan man undra varför folk blev så upprörda. Tavla av Leif Södergren

Protesterna i full gång. Då hade man inte rivit Bazar Alliance, en annan trivsam saluhall tvärs över. 

Förslaget som man protesterade mot. Parkeringsgaraget under syns inte, men byggnaderna ovan mark är knappast störande. Det var nog bilarna som upprörde mest.

Förr fanns  de så kallade basarlängorna på Kungstorget. Det var en himla kommers på Kungstorget. Det var där man handlade. Fina damer med hemhjälp vandrade ned från Vasastan och gjorde sina inköp på torget.

Detta är en sådan bod i basarlängorna.

Det blev inget parkeringsgarage och inget annat heller. Stadens styrande kände kanske att de måste göra något för att blidka de som protesterat, och de planterade en massa träd på torget. Men det blev varken hackat eller malet. Nu kommer det nog att byggas några byggnader när torget renoveras. Idag har vi en annan syn på bilen och parkeringsplatser. Vi har ju bilfria gågator numera dessutom. 
Tänk så annorlunda samhället var 1976: Inga datorer, inga mobiltelefoner, inga DVD, och betydligt mer (billiga) hyresrätter i centrala stan. 

UPPDATERING 19:e april:
Hittade just denna utmärkta och detaljerade artikeln om Kungstorget av LOUISE BRODIN.

RIK PÅ APOTEK

Det har öppnats många nya apotek på sistone och en del kanske tjänar pengar, men det är inget jämförelse med vad apoteken tjänade förr. Apotekare var mycket förmögna. Läs om Apoteket Vasen som arkivnämnden skriver om:
"Apoteket vasen som nu ligger inne i Östra Nordstaden låg tidigare i hörnet av Norra Hamngatan mot Drottningtorget. Det kallades även Järnvägsapoteket. Läget nära centralstationen gjorde det bekvämt för kringliggande kommuner att inköpa läkemedel där för dem som bodde på ålderdomshem och få varorna fraktade med tåg. 1924 var det inte självklart att tjänstemän kunde ta varorna i bil. Fakturor med den stiliga bilden har påträffats bland fattigvårdens verifikationer i kommunarkiven i Härryda och Partille. "

Ägaren till Apotek Vasen ville ha en pampig byggnad. Tavla av Leif Södergren, Göteborg.

VART HAR ALLA STILIGA DAMER MED HATT TAGIT VÄGEN??

Lynn Dell fotograferad av ADVANCED STYLE

Det är lite grann att gå tillbaka i tiden (50-60-tal)  -  att se en stilig kvinna i hatt. 

Sådana damer minns jag från Bräutigams och Meeths Thesalong och mammas bjudningar för många år sedan. Hatten behölls alltid på inomhus.

I Göteborg finns dom inte längre på gatorna, men i New York finns de och de är högst vitala, aktiva och härligt livsbejakande. Så res dit eller besök via internet.  Eller lyssna på Lynn Dell som är en härlig kvinna.


Här finns fler bilder på henne

BRÄUTIGAM NOSTALGI

Så här i påsktid kan man känna sig extra nostalgisk för det gamla fina konditoriet och den vackra byggnaden.

På Bräutigams fanns tanter med hatt som åt sina bakelser och flirtade med äldre herrar.
De var pensionärer som hade sitt eget ställe med fin pianomusik.
De fick finnas till och synas. Vart går de nu?
(En del kanske går till Festival i Nordstan där Bräutigams gamle pianist Harry Persson spelar på måndagar mellan 14.00-17.00)

1978 Bräutigams Konditori i Dalastil av Leif Södergren

Önskas mer nostalgi? Här finss ännu mer gamla bilder.

MÄNNISKAN OCH VALAR

Vi människor har alltid varit fascinerade av valar (romanen Moby Dick är ett bra exempel) och när en blåvalshanne strandade i Askimsviken 1865 blev det en väldans uppståndelse. Valen blev så småningom uppstoppad (den enda i hela världen) och finns på Göteborgs Naturhistoriska Museum i Göteborg (de historiska bilderna är från deras samlingar)

Valen som fångades i Askimsviken 1865, tavla i Dalastil av  Leif Sodergren

Den "Malmska" valen är en ung blåvalshanne, som strandade i Askimsviken, vid Näset (dåvarande Backa) söder om Göteborg den 29 oktober 1865. Valen, som var över 16,41 meter lång och vägde 25 ton, hittades klockan nio^[1] på morgonen av de två fiskarna Carl Hansson och Olof Larsson från Backa i dåvarande Frölunda socken. (Wikipedia)

De båda männen tillbringade två dagar med att döda valen. DirektörJames Dickson köpte valen den 1 november^[2] för 1 500 riksdaler riksmynt och donerade den till Göteborgs Museum (Ostindiska huset), där August Wilhelm Malm, som var intendent påzoologiska avdelningen, fick ta hand om den. Först trodde man att det var en helt ny art av val man funnit, och Malm döpte den efter sin fru till Balaenoptera carolinae. Men snart förstod man att det var en ung blåval. (Wikipedia)

Med hjälp av tre^[2] ångbåtar drog man loss valen (som då luktade väldigt illa) och bogserade den med pråmar tillLindholmens mekaniska verkstads upphalningsbädd via Saltholmen, där Malm tillsammans med museets konservator A J Malmgren bearbetade valen. Under de första dagarna som valen anlänt till Lindholmen tog man betalt av åskådarna vilket inbringade 1 700 riksdaler riksmynt. Under utställningstiden i Göteborg besöktes valen av uppskattningsvis 20 000 personer.^{[3] (Wikipedia)}

Sammanlagt kostade det 15 000 Riksdaler Rmt att färdigställa djuret, pengar som ett antal kända Göteborgsfamiljer bidrog med. I mars 1866 donerade Malm sin andel av valen till Göteborgs Museum.
Idag har valen en egen sal i Göteborgs Naturhistoriska Museum. Läs mer här

DET MYCKET SPECIELLA MED ATT KLIVA IN I EN VAL !

Vid konserveringen av valen öppnade Malm valens buk och inredde den med sittgrupper.^[6] Vissa källor anger också att där inrättades ett litet kafé i valens innandöme, där det bland annat serverades kaffe och punsch. Ingången var genom gapet som man kunde veva upp. Efter att ha varit öppet i många år, stängdes kaféet då det blivit ett tillhåll för älskande par och då ett speciellt par överraskades i en alltför intim situation.^{[7][8][9] (Wikipedia)}

Det var kanske roligt att fika i en val, men för många religiösa, var det något alldeles speciellt att kliva in i en val, man tänkte på Jona i valfiskens buk, och många amerikanska turister vallfärdade till Naturhistoriska museet 1965 när valen öppnades för allmänheten i samband med 100-års jubileet av valens infångande.

I Tyskland ville man också kliva in i valens buk.
Det där med Jona som slukades av en val har alltid fascinerat människor.

JONA I VALFISKENS BUK - målning i akryl 60x80 cm av Leif Södergren

Det var meningen att Jona skulle åka till staden Nineve och predika för Guds räkning, men han stack iväg och gömde sig på ett skepp. Det är en lång historia, det blir en storm, Jona kastas överbord och slukas av en vallfisk. Jona ångrar sig efter att ha tillbringat tre dagar i valfiskens buk. Så Gud beordrar valen att spotta upp Jona på land och därefter beger sig den ångerfulle Jona till Nineve och gör vad han skulle gjort från början, uppmana invånarna där att bättra sig. Läs mer om Jona.